Det började ju så bra...

Derby - Karle 6-3(4-3)
Målen: 0-1 Markus Granath(fint framspelad av en framrusande Daggen), 0-2 Peppe(en listig frispark från långt håll som studsar in direkt), 1-2, 1-3 Mattias(gör sitt livs första nickmål efter en läcker framspelning av Markus Granath), 2-3, 3-3, 4-3, 5-3, 6-3.

Första 20 minuterna såg det mesta väldigt bra ut för Karle. Offensiven stämde och Derby tilläts inte skapa några nämnvärda chanser. Visserligen knorrar de in en boll från dålig vinkel som Henke missbedömer? Men sen gör ju Mattias ett av årets mål när han bockar in ett inlägg från Mackes vänsterfot, efter att han lurat upp en Derbyspelare på korv i buskarna. Lille Robin Bornehav(Kentas grabb) springer sen igenom hela Karle med en touch och serverar en Derbyanfallare till 2-3. Sen släpper vi till en fast situation där en av planens minsta får knoppa in 3-3 en bit utifrån. 4-3 kommer av bara farten och det går obehagligt enkelt när Derbys anfallsyttrar får sätta fart.

Andra halvlek är rätt avslagen sen Derby helt förståeligt backar hem och säkrar lite samtidigt som de skapar farliga kontringar. Karle skapar inte mycket och den kvicke 90:an Damir får lattja in två bollar till med både tur och skicklighet.

Hur ska man analysera detta? Dåligt försvarspel? Sega ben? Psykologisgt knäckande att tappa ledningen? Jag vet inte. Lite av varje kanske, och det enkla faktum att Derby faktiskt hade fyra spelare med hyfsad klass och kvickhet i sina bästa år vilket nog gjorde skillnaden till sist. Att inte släppa in mål på fasta situationer och uppe i seglarvinden kan vi väl ändå ta med oss. Först hade vi lite flyt, sen hade de lite flyt, och sen gjorde de fler mål. Bra insatser av: Macke och Daggen. Framför allt i första så klart.

Det är bara att ta nya tag! Match redan på fredag!