Karles största seger i fyran någonsin?

Doktorn var överallt och lyckades till och med göra en fint. Dock befann han sig då utanför planen.

Karle IF - Rimforsa IF 6-0 (2-0)

Målen: 1-0 Marcus Granath(på något vis oväntat och rappt men löst skott utifrån, lite PJ-stilen, fast i mål), 2-0 Clas Huvudet(knoppar in en hörna efter en tilltrasslad situation), 3-0 Erik Marklund(sliter sig loss och placerar in bollen), 4-0 Granath(klinisk avslutning med vänstern efter en liten men ack så naggande god solouppvisning, 5-0 Peter Oscarson(stöter in en hörna efter en briljant framspelning av Clas som skarvar in bollen från bortre stolpen), 6-0 Patrik Johansson(Tuggar sig loss och levererar ett avslut i världsklass när han snubblar in bollen i hörnet. Han är inte så svensk som namnet antyder, och spelstilen är närmast adriatisk. Det här är en kille med rötter på kontinenten som kan tugga sig in i motståndarnas försvar)

Jag är lyrisk. Att vinna med 6-0 i fyran är otroligt. Fantastiskt. Njutningsfullt. Äntligen lossnade det rejält och vi kramade ur det där sista, manglade på och öste in bollarna. Så skööönt att skåda.

Om motståndarna:Rimforsa var faktiskt med i matchen hyfsat rakt igenom trots allt. De har några fina lirare i backlinjen faktiskt men hade lite oflyt i början och kom inte rätt in i matchen. Gillar speciellt den tjurige långhårige mittbacken som jag tyckte imponerade trots förlusten. Rimforsa ska inte avfärdas som ett strykgäng. Dock upplevde jag deras målvakt som lite ängslig och otrygg och det tillsammans med ett lite trött mittfält var deras akilleshäl.

Om Karle och matchen: Första halvlek var väl egentligen hyfsat jämn. Karle hade nog snäppet fler chanser och tog framför allt vara på dem. Granath gjorde 1-0 genom att lura Rimforsas keeper i en lite trängd situation med en känslig träff på halvvolley. Det förlösande och ganska tidiga ledningsmålet ger ro i Karles spel och vi gnuggar på med ett enkelt och rakt spel. Doktorn är överallt, Fors och Granath får slå lite chippar och crossar och nojsa lite. Innermittfältet som helhet ser löjligt välbalanserat ut och med supergnuggisen Skellefte och älgande Wärna på kanterna är offensiven fulländad. Gamle men pigge Peppe har en rätt så fri roll som center och trivs med det och försvarslinjen är briljant. Tre defensiva backar(den vämländska vita järven Kvaldén, Daggen med sina fötter och sin blick och Clas med sitt huvud) och en Jake som river fåror i grästuvorna på högerflajen med sitt ångande upp och ner. Finemang.

I andra visar Karle självförtroende och skapar mer för varje minut som går. Skellefte får till sist utrymme och kröker rygg, samlar sig och släpper handbromsen. Sedan får han både med sig bollen och in med den i mål. Norrländskt. Vackert. Sen blir det italienskt. Granath myser med sig bollen med en kliniks första touch, tittar upp, och smeker in fyran med vänstern. Clas flyger över kortlinjen och smeker in den långa hörnsparken från Granath till Peppe som stöter in femman med högern. Jag tänker på Del Piero och det klämtar till i byxorna. Sen blir jag nästan tårögd när mister Karle himself, Packe, den polska terriern, rycker sig loss på djupet och retfullt rullar in sexan med knapp styrfart nån minut före slutet. Propaganda. Karle äger och tar sin andra hemmaseger, går vidare med full pott hemma på Karlberg och jag åker till Coop och köper Tingsryd tvåkommaåtta för att fira.