Fatih Terim och hans mannar vinner mitt hjärta

Ja, det är mycket fotboll nu, men så är det.

Den första halvleken som det skadedrabbade Turkiet presterade igår mot Tyskland(Tyskland!) var bland det mäktigaste jag sett. De anföll, precis som Fjellström i studion menade, verkligen kollektivt och, vill jag påstå, försvarade sig minst lika kollektivt. Att sen Podolski som är en av världens snabbaste med boll, och Schweinsteiger, som förmodligen är världens mest kompletta offensiva mittfältare, hjälps åt för att trolla in en balja och tar Tyskland in i matchen, det är en del av tjusningen i fotboll. Det gäller att göra mål. Hade Kazim Kazim dundrat in sitt långskott, eller gänglige Hamit Altintop(som förmodligen är världens vackrast spelande fotbollspelare) fått med sig bollen i sitt briljanta väggspel i slutet av första halvlek, så hade utgången defenitivt varit annorlunda. Nu fick tyskarna med sig en poäng i halvtid, med andan i halsen.

Turkarnas förbundskapten Fatih Terim kan vara det mest intensiva väsen som äntrat en fotbollsplan. Han lever in i varenda detalj av matchen och gråter glädjetårar när turkarna som vanligt kvitterar i slutet av matcherna.

Jag vill påstå att inget lag någonsin, genom tiderna, visat upp samma hjärta, moral och lagspel som Turkiet. Jag blev tårögd i första halvlek när Ümüt Boral piskade in 1-0 efter den där känsliga ribbträffen. Lehmann i målet var alldeles vimmelkantig och hade inte kunnat rädda en ärtbössa i det tillståndet. Väggspelet med bröstkorgen som föregick inlägget var ett matematiskt nummer ur den högre skolan algebra.

När sedan strömavbrottet kommer och vi till sist får en kameravinkel från ett hörn av läktaren, tar jag på mig örnblicken och ser turkarna spela ut hela sitt register. Som när gud hör bön är det just i det närmaste hörnet som ytterbacken Sabri trollar bort Friedrich och vinklar in den till "killern" Semih Sentürk(som tycks spela helt utan nerver. Killen ser ut som den minst talföre som har halvsvårt att få tjejer och jobbar i disken på den lokala pizzerian, men göra mål, det kan han) som bara vinklar in bollen med typ vänsteryttersidan. Jag reser mig upp på harrys i Borgholm och skriker: -Så jävla snyggt, det är så jävla snygg!

Och alla tyska supportrar sneglar på mig och blickar tysta ner i sina stora dyra ölglas. När de sen får jubla för att den siste oskulden Lahm får ett Duracell-anfall och på egen hand dödar matchen genom att göra 5 omöjliga grejer i samma anfall blir jag knäpptyst och lider med Fatih Terim, Hamit Altintop, Hakan Balta och alla de andra bolltrollande turkarna.

Jag har aldrig fyllts av så mycket kärlek till ett fotbollslag som till Turkiet igår. Och då följde jag varenda andetag av det svenska fotbollslandslaget i VM-94. Det är stora ord, men jag tror det handlar om att vi egentligen aldrig slagit underifrån. Vi har aldrig varit mobbade hatade eller bespottade. Vi har aldrig haft 9-1 i skott på mål mot tyskland i en semifinals första halvlek(En gång för två år sedan blev vi däremot utspelade i en åttondelsfinal mot ett nästan identiskt Tyskland). Vi har aldrig varit Turkiet.

Lika som bär!

Glöggen?


En utter?

Kort rapport fran Salzburg

Vi har festat och firat ganska lugnt igar kvall efter segern. Efter att ha taggat för matchen i flera dagar, veckor, ja manader sa var det ratt skönt att det antligen var över. Och att det gick bra. Vi skrek tjoade och tjack-Timmy-tjimmade vid malen men annars tog vi det rätt lugnt sen. Tog nagra kräuter bitter, Slots och en seger-fanfar pa leksakstrumpeten. Sen var jag i och för sig vaken rätt länge och promenerade lite i Salzburg till solnegangen. Det är en liten stad. Men gemytlig. Oerhört vacker. Bergen ser ut som kulisser i bakgrunden och man känner att man inte skulle bli förvanad om nan fällde ner de höga bergen med slotten och visade industriomraden liknande de i Sassnitz, Östtyskland, där vi hamnade efter färgan fran Trelleborg.

Fredagen och lördagen i Prag var totalt overklig. Hasse Glögg förstörde ett bröllop pa nan minut när han spelade högsta volym med boomblastern mitt pa torget när brudparet tagade in i kyrkan. Brudgummen sag sa där lycklig ut.... Det är bara ett exempel. Festerna i Prag pagar till soluppgangen. Helt sjukt. Det bästa var nog ända den softa stunden när vi satt i en park i Prag och drack öl och lyssnade pa Kent tillsammans med nagra scweiziska och tyska vänner.

En annan cool grej i Prag var bara det faktum inför premiärmatchen att vi smällde upp svenska stolarna och hela kittet tva timmar innan och ägde torget totalt, med boom blaster, bärs och en Sverigefärgad fotboll.

Detta fotbollsars största stund för mig som spelare personligen inträffade när vi spelade four a Side i Mirabellgarten i mandags och jag avgjorde den timmeslanga matchen mot Ryssarna när jag placerade in 10-8 med min vänster. Vi spelade rikigt seriöst med tre avbytare i varje lag och min polare Fredrik var glödhet med sina tre mal. Han skulle lätt platsa i Karle, trots sin usla kondis.

Lite tidgare lirade vi med tva femtonariga österriksika tjejer varav den en är innermittfältare i Österrikes u-16 landslag. Hon knäckte oss totalt. Jag vill aldrig mer höra att tjejer är daliga pa fotboll. En mot en tog hon oss sa hart trots att hon var sa liten. Hon gled bara undan.

Nu är jag vid Mozartplatz vid fanzonen och surfar lite pa ett cafe. Ska sända en telefonare för radiosporten Östergötland eventuellt i eftermiddag.

Var det nagon som hörde glöggen pa radio förresten? Tror han var med, kanske jag ocksa, vid klockan 17 i mandags, eller var det tisdags? Allt flyter samman här. Dagarna är langa, vackra och fullkomligt annorlunda. Och jag gillar inte riktigt Sveriges fans, de är fulla och odragliga oftast, även om det var rätt mäktigt att se 10 000 svenskar spatsera längs floden till stadion igar.

Måste lite snabbt citera Rimforsa IF:s Mikael Philipssons blogg högra krysset:

"Spelade igår en skitmatch emot bonka-bonka-div. 5 gänget Karle IF. Tror inte de hade mer än tre pass inom laget någon gång och bara lyfte långt. Ett riktigt skitlag. På grund av deras tjongande tvingades jag till massage hos Slaktarna Ramstedt för min nackspärr. Fredriksbergs IP var sämre än både Turabdins och Hägerstads (miltals sämre än våran) stenhårda lerplaner. Ett smart drag utav Karle var dock att de hade köpt in specialanpassade “bollar” för deras grisfotboll ifrån Rusta (50 st för 300:- ) som lämpade sig för allt annat än att spela fotboll med. Jag hoppas innerligt att de tjongar sig ur denna serie……."

Vi har ju inte samma ekonomiska förutsättningar som bondlagen från Kinda. Mjölk och kött ger pengar, vi i stan får jobba för dem själva och vänta på att regnet vattnar våra planer.

Kryss på Fyrans största plan

IFK Motala - Karle IF 3-3

målskyttar: Erik Skellefte, Doktorn, Bamse

Efter ett par U-svängar med Dodgen anlände jag och Kisa-Micke till Kamraternas IP. IFK Motalas gigantiska hemmaplan i Motalastadsdelen Brinken. Precis när jag anlänt genom grindarna och upptäckt att 20 minuter gått av andra halvlek rasslar bollen in i mål. Ett glädjerus viner genom kroppen när jag inte hör något publikens bifall och inser att det är mitt älskade bortalag Karle som tagit ledningen.

Jag frågar en Donna i publiken vad det står och hon svarar 2-2 med en somrig sopranstämma. Karle är vid det här laget inne i en rätt bra fas i matchen. Man kontrollerar IFK:s välfriserade bolltrillande och har koll på lille snabbe Gagan som är lite av en profil i hemmalaget. Karle sätter fart med några fina kombinationer och snabba omställningar. Jag hann dock lägga märke till lite instabilitet i uppspelsfasen, både Robban och backlinjen satte varandra i rätt prekära situationer emellanåt. Till synes onödigt på den jämnklippta och stora planen. Så händer det som inte får ske. En Motalaspelare får promenera lite hur som helst utanför straffområdet och lirkar sig med lite tur förbi två Karlespelare och sätter 3-2. Vilken kalldusch. Min klasskamrat Kisafanatikern Micke är oberörd. Men han skiner upp när han får veta att hans gulklädda kompanjoner har 3-0 borta mot Turabdin(det skulle senare visa sig att Boren slagit Ljungsbro och att Hjulsbro något otippat piskat Zeros med 4-1 vilket lett till att bönderna från södra Kinda gått upp i serieledning. Väldigt otippat efter att ha sett Karle bortaslå Kisa med 2-0).

Efter detta underläges-läge gör Karle ett par byten. Nickstarke och tunge smålänningen Ryda kliver in som en andracenter och lite senare kommer flyfotade Jonas Nordh in på högerkanten. En 3-3-4-uppställning stundar. Utan att på allvar etablera tryck äter sig Karle in i matchen och skapar några lägen. Bollen letar sig till sist till valpige men förortstekniske Hamse "Bamse" Mohsen som skickar in kvitteringen med fem minuter kvar. Karle fortsätter att satsa framåt men snubblar bort alla inläggslägen(tröttheten märks efter 90 minuter på planen som förmodligen är lika stor som mattan på Nou Camp, med sina typ 125 gånger 70 meter). Jag antar att vi får vara nöjda med en trots allt viktig poäng i bottenstriden.

Efter matchen tågar en inte lika nöjd P-J Edström fram till bloggens reporter. Mittfältsdynamon har återigen stått för en stabil insats men vill hellre framhålla Doktorn som matchens lirare. Jag får väl lita på honom, jag missade ju ändå 65 minuter av matchen. P-J vidstår att Motala är ett skickligt lag men att han kände segern inom räckhåll på något vis.
- Jag kanske kunde gjort det bättre, men han har lite tur och det blir lite flipper, kommenterar han säsongens första misstag, när han blir avdribblad på 2-3-målet.

Peejay kan i alla fall glädja sig åt att han i helgen kammade hem sin första Karle-seger i gurka. Taktikern har varit nära förut men tenderat att överarbeta sitt spel men nu lossnade det alltså. Det skall sägas att segern kom på hemmabord.

Not the perfect match made in heaven... but maybe on earth

Packes citat funkar i alla lägen. Så jävla fina killar.



Det finns många anledningar att krama(ur) gosedjur.



Åtta timmars festande, sexton timmars raggande, 6 timmars inventering, 4 timmar bad, 8 timmars festande, och sedan sitter Brolin där, efter en nattkorv (kladdig chorizo mellan två skogaholmsbröd) i Smålands lägenhet och mår som en prins.

Bloggen får skäll för dålig uppdatering; Med all rätt

Anledningen till detta är att redaktionen haft en längre tid av datatrassel. Inom kort reser hela redaktionen till Österrike men hoppas kunna bjuda på sporadiska inlägg med rapporter från EM-festen...

Lite resultat

Mjölby Södra (h) 2-0

Mål: Doktorn, Peppe

Boren (b) 1-3

Mål: Peppe

Rimforsa (h) 1-1

Mål: Jocke

Ordningen är underkänd

Plötsligt vinner PJ en omgång gurka(På rent flyt förstås) och stämningen i soffan på Djurgårdsgatan blir sådär. Både jag och Robban går ut på en åtta och det blir ingen heads up-final. Vi får hoppas att Sverige-Ukraina slutar i dur istället. Bad, samkväm och Harrys igår gav en klart godkänd lördag för övrigt. Så jävla dåligt inlägg. Alldeles för personligt.