"Det kan ha varit tåget"

Mjölby Södra - Karle 2-1 (0-1)

Fasta situatoner blev farliga mot ungtupparna i Södra och 1-0 kom från en välriktat hörna av Peppe som skarvades in i mål av en Mjölbyback efter en lätt touch av min panna/axel. Hade ett ypperligt läge att göra 2-0 lite senare men jag lyckades nicka över trots att jag var relativt omarkerad. Mjölby gnuggade sitt sedvanliga rullande i backlinjen och matade fina passningar i djupet och längs mittfältet. Ett av få lag med ett verkligt grundspel. Hela deras väsen är ett grundspel. Drillade killar födda på slutet av 80-talet som gillar att springa. Det gör inte vi. Vi gillar att göra mål. Men det gör vi inte. Jag hade ett friläge efter en brytning och samspel med Peppe som jag brände i gaveln, Wärna prickade gaveln han med och Jake sköt över på en retur som borde varit i mål och det fanns fler lägen. Ineffektivitet. ingen slump att det var ett självmål när det väl rasslade i nätet. Det knyter sig någonstans i straffområdet.

Vi har ändå en ledning i paus och första 20-25 av andra spelar vi klokt och har rätt vassa kontringar, men sen blir vi tröttkörda av Södras malande och deras forward och högerytter är giftiga nog att skapa en del lägen och till sist får en av killarna felträff och bollen hamnar hos den fristående högeryttern som gör ett lågt inspel som Del Piero-klackas in i bortre. Med tre minuter kvar kommer kallduschen. 2-1 efter en tilltrasslad situation där den unga Södra-forwarden kommer först till bollen och rakar in segermålet. Vi flyttar upp positionerna sista minuterna, men förgäves. Wärna slår ett fint inlägg men jag har inte spänst nog att komma med pannan bakom bollen.

Citat:

"Man kanske skulle flytta till Mjölby. Fin stad." - Wärna talar i tungor vid ratten och jag, Matte och PJ tittar frågande på varandra och undrar vad han tagit i helgen.

"Vi skulle dödat matchen." - Packe ger en klockren analys.

"Det här kan ha varit tåget. Tåget tillbaka till femman." - Jag känner mig som en Henrik Rydström i duschen efter matchen när jag förklarar läget för Matte och Packe.

Målen trillar inte in och jag har glömt alla fyndiga rubriker

Karle IF - Ljungsbro 1-3 (1-1)
Målet: Peppe

Peppe missar en straff i inledningen och i första halvlek träffar vi målramen tre gånger om jag inte minns fel. Bland annat hade Claes en klockren nick i stolpen. Bollen vill inte leta sig in i nätmaskorna. Ljungsbro däremot, gjorde mål på varenda chans och satte sin "Elfer" med tysk bestämdhet. Lika precisionslösa som vi är i anfallet, lika slappa är vi emellanåt i rensarmusklerna framför eget mål. Skiten ska bort, men det har vi inte riktigt fattat. Deras kvittering kommer till exempel på en helt onödig kommunikationsmiss/dålig motorikhistoria där mittfältsdynamon Staffan biter i gräset i stället för att kicka undan en utspark och en lite groggy Danne Daggen feltajmar sitt upphopp med ett par sekunder. Det håller inte mot Ljungsbros små illrar till fotbollsspelare som är en tvärhand höga men tjänar in sina tillkortakommanden på Karlbergsgräset med lämmelfrenetiska löparkliv.

Det här var en match vi bara skulle vinna. Ljungsbro imponerade inte alls på mig, faktiskt, kanske hade de många skador eftersom laget såg obehagligt ungt och smånätt ut (på hörnorna var det liksom: - Hm... ska jag markera Toker, Glader eller Jimmy De Vito?). Jag tycker vi gjorde en rätt dålig första halvlek till skillnad från Kim, som verkade ganska nöjd. Vi slog bort på tok för många passningar och litade allt för mycket till Peppes spetsegenskaper på topp genom att slå långa bollar på honom. En löparråtta som "Doktorn" fick inte mycket att jobba med och vi spelade inte riktigt som ett lag.

Matchens lirare var trots allt Staffan som fullständigt osynliggjorde Ljungsbros nyckelspelare och lagkapten Granath. Henke i målet förtjänar beröm för sin pondus på de höga inläggen.

I övrigt var det kul att personligen få känna på Karlbergsmattan i division 4 för första gången, lyckades väl nicka bort ett par luftpastejer åtminstone.

Tuff match i morgon när vi möter Mjölby södra borta. Claes, Peppe och Fors avstängda. Daggen huvudskadad. Upp till bevis för ungtupparna!

A-laget regerar och B-laget längtar till vackrare tider

Efter 5-1 borta mot Zeros kan Karle-spelarna som var med slå sig för bröstet och kanske var det Packe som beskrev vägen till segern på bäst vis: "Peppe gjorde sin bästa match någonsin... ja, i alla fall i år.

Nu fattas bara att B gör som IFK. Tar sin andra seger för säsongen.

Men vi hade en trevlig fredagkväll också, även om Brolin inte lättade upp lika mycket som vanligt.

"Ja, det är en jävla twitch, är det!" - Norda

"Känner jag Tomas rätt så känner jag Tomas rätt." - Packe

"Nej, jag ska inte ut. Jag har fått en korv för mycket. /Baby Spice.

Veckans Jill

Allas vår älskade Jill kommer hädanefter komma med bild och hälsing från en lagkamrat.

Denna vecka är det Claes tur. Han vill ju alltid vara först, men han svek en måndags törst.

"Jill, det är en rejäl kvinna, helt i min västgötska smak, precis så goa va många av tjejerna i Lidkedonkan, Åh Jill!"

Vi lättar upp med lite mockasin-Brolin!

Sitting Bull tar på sig själv.

En rödblå hjälte gör comeback

Få spelare är kvar från den glamorösa tiden då Karle IF vann en serie. År 2005 hade Karle ett gediget lag med numera försvunna lirare som Ricky Johansson, Christian Ström, Pontus Ring och Daniel "DC" Carlsson.

Den sistnämnde är mest känd för sin underbara nedtagning i segermatchen borta mot Hageby i Östgötacupen. Brådmogne "DC" , som numera har en liten gynnare därhemma att ta hand om, vände (vilket coach Kim starkt hade ogillat) helt sonika arslet till och dämpade mycket effekt-fult och effektfullt en luftpastej med rumpan, helt avsiktligt, för att sedan leverera en lugn och fin passning till en Karle-mittfältare.

På den tiden var vänsterbacksplatsen i Karle en njutning att skåda. "DC" blandade bicakleta-rensningar med toklöp och drog sig inte för att göra en tvåfotare. Hans träningsnärvaro var väl en av sakerna som dock lämnade annat att önska.


Ja, det är killen med skogshuggaröron som är Karles "frälsare".

Men till saken: En av profilerna från den tiden ryktas göra comeback på högsta nivå inom kort. Den elegante slitvargen Pierre Pettersson är en allround spelare som trivs bäst på en kant eller som forward.

Hans förmåga att både skapa och bränna chanser är vida känd (Den senare förmågan skiljer honom ingalunda från många andra Karle-spelare. Säg Hasse Glögg och Mange Nilsson, och alla som sett Karle-filmen vrider sig av kalla kårar) men med sin speed, sitt fruktade skott och sin höga smärttröskel är Pierre ett fynd på "Bosman-marknaden". (Jag vet att Pierre varit Karle trogen sen han tillfälligt placerade skorna på hyllan...:))

Killen är dessutom högt uppsatt inom Karles styrelse och besitter stora kunskaper inom företagsamhet och sportsmannaanda. En hjälte är tillbaka i det rödblåa matchstället!

En hjälte lämnar det gröna fältets schack

Få spelare är så lojala som Ole Gunnar Solkjaer. I mångt och mycket är super-inhopparen anledningen till att jag gillar Manchester United. Ett sant kvicksilver var han och så uppfriskande att se på planen. Som en skön sötsur citrondrink med mycket is på stranden.

För övrigt tycker jag att folk ska inse att det är häftigt att fått leva i samma generation som David "Golden Balls" Beckham. Ingen kommer någonsin at mäkta med det tillslaget han har. Cross-mackor, cross-mackor, långskott. frisparkar och hörnor. Att han petades ur engelska landslaget är den största skamligheten någonsin i fotbollshistorien.

Att han sen är en smart kille som vet var man ställer skåpen men kanske inte gifte sig med världens brightaste vitrin-skåp till tjej är en annan femma. Så här säger han om super-sub:

"– Jag kommer aldrig att glömma när han kom in som inhoppare mot Nottingham Forest och gjorde fyra mål på mindre än tio minuter. Det summerar upp Ole som spelare. Allt handlar om att göra mål, säger Beckham till MUTV."