Att spela med inställning, hot streaks och Werns, in the ring of fire

Jag vet inte om det är all fullkornspasta jag äter, det faktum att jag vägrar gå hem från krogen lottlös när jag är singel, eller om jag tänker med fel hjärnhalva, men jag blir frustrerad ibland när jag slår en felpass. Jag säger kom igen nu gubbar när det är slött, och jag ryggar inte för en närkamp bara för att vissa väljer att glömma ta på sig benskydd när det är träning. Varför är jag så? Och varför kan vissa leva med att slå en felpass och bara ställa om och fortsätta? Vara nöjd med att bomba bollen över? Intressant att man fortfarande förundras över fenomenet fotboll. Hur vissa spelare får hot streaks och cold streaks medan andra bara trummar på och är bra jämnt.

Hot streak just nu: Werns. Igår gjorde han det snyggaste mål jag nånsin sett på en träning och idag kom han till avslut fler gånger än jag gjorde en vanlig lördagkväll på Harrys på den gamla goda tiden.

Karle fortsätter att värva lirare

Mitt i säsongsupptakten gör Karle klart med ett tungt nyförvärv. Karle-legenden Christian "Korka" Johansson skriver på utan att blinka. Den forne Karletränaren som lyckades med bedriften att sin första säsong som tränare lyfta upp Karle i division 4(något som inte hänt på över trettio år!). Vi hoppas storformen infinner sig snart och att Korka blir en centertank att kasta in sista tjugo i B-laget när motståndarna börjar bli mosiga.

Jag kan också skönja ett samarbete mellan Karle och Norge. Vi låter spelare träna hos oss, och vi får välbetalda jobb efter säsongen i utbyte. Så där ja!

Ny poäng för B-laget

Tallboda B - Karle IF B 1-1(0-1)

Äntligen en match att skriva om där jag var på plats. Dåligt tränad tog jag platsen som offensiv innermittfältare(!) framför Norda och Matte och det kändes ju gött. Strålande solsken och runt 18 grader gjorde ju också det susen. Vi började matchen rätt sömnigt och vågade inte ta tag i bollen alls. Jag orsakade en straff av ren lathet på en hörna, även om jag tycker att den var lite billigt dömd. Låste en kille som var på väg upp och nicka och han flög som en vante. Som tur var sköts straffen en meter utanför. En klar förbättring i vårt spel märktes så fort Packe kom in efter typ 20 minuter som forward. Plötsligt fick vi en kille som löpte smart och kunde hålla i bollen nån sekund och hitta en enkel passning. Vi skapade en del och efter en del missade lägen (bland annat missade jag i princip öppet mål) sprang sig Hamse loss på en kontring och petade in 1-0. Förlösande.

Efter paus spelade vi rätt dåligt igen och det blev mycket tjongande. Personligen är min kondition och styrka under all kritik men det största problemet B-laget har är bristen på spelidé. Vi måste jobba på ett grundspel. Som det är nu funkar liret bara när några tar tag i det, lyckas med en dribbling och blir inspirerade. Vi kan sen hålla i det i uppåt 10-15 minuter och sen är vi nere i svackan och tjongar igen. Lille mittbacks-Oskar ska dock ha en eloge för sina intentioner att vara en spelande mittback. Det är vi inte bortskämda med i B. Han och Ryda kompletterar varandra rätt bra. Bäst måste jag säga att Oskar och Packe var i denna match. Robban i målet var ju prickfri också. Kul att vara obesegrade än så länge!

Fast dom har ju ändå betalt har jag hört

Mjölby AI - Karle 4-1

Vet ingenting om matchen förutom att A-laget torskade med 4-1, Norda var petad och Skellefte gjorde mål igen. Men var det inte Mjölby som hade värvat en brasse eller en afrikan eller liknande, som de betalat tusenlappar för. Och har inte de övriga lirarna det ganska bra ställt, med skobidrag, gratis overaller och andra arvoden?

Fast fotboll handlar ju inte om pengar. Det handlar om passion, bastu, folköl och tuffa närkamper. Eller? Mina år i femman och sexan har nog satt för djupa spår i mig. Men. Vi behöver ju inte vara bittra över den här förlusten. Tänk på att en vinst och en förlust ger mer en två kryss. Vi kan bli lite som Hull. Blanda och ge. Det gillar publiken.

Seger i båda premiärmatcherna!

Vackert. Både A-laget och B-laget tog tre poäng den första spelhelgen. Enligt Correns utsände var nye playmakern Granath matchens lirare och med två mål och ett par fina framspelningar verkan han utan tvekan utgjort skillnaden på Karlberg. Själv var jag inte där men Bagarn gav mig det glädjande beskedet när jag satt utanför Ica Maxi i en tätort i Småland. Ni förstår, jag var på semester.

Att A-laget skulle vinna med 5-1 mot Ljungsbro känns rent ut sagt förlösande. Målskyttet har länge varit ett problem och om jag minns rätt hade vi väl knappt gjort fem mål på fem matcher under inledningen av förra årets västra fyra. Laget ser intakt ut på papperet sen förra säsongen och det kan vara nog så nyttigt att få behålla truppen(förutom PJ som väl ska komma tillbaka i höst, röd som en kräfta och ännu plufsigare:)) och sedan bara utöka med något högklassigt namn, och högt på önskelistan måste ju ändå Marcus Granath hållas. Han utsågs väl till seriens bästa spelare av spelarna själva inför förra säsongen? Stort att Kim lockat över honom till rött å blått. Ska bli riktigt skoj att följa Karle under våren.

Trots det blir jag nästan lika glad att höra om B-lagets stabila 3-0 mot Grebo. Jag vet hur svårt det kan vara att lira B-lag och få de skeva trådarna att dra åt samma håll. Gött då att Robban hittat löpstyrkan och den där Skalman verkar vara en skön slitvarg. Keep it up!

Karle - Ljungsbro 5-1 (0-1)
Målen: 1-1 Marcus Granath, 2-1 Daniel Wärnelius, 3-1 Marcus Granath(straff), 4-1 Erik Marklund, 5-1 Jonas Lauridsen

Karle B - Grebo 3-0
Målen: Erik "Skellefte" Marklund, Patrik "Packe" Johansson, Robert "Robban" Gustafsson

Ränderna går aldrig ur

Efter en kort utflykt till "välgörande ändamål-projektet" Linköping United är jag tillbaka i Karle igen. Efter sporadisk träning i ett ungt och orutinerat lag slutade jag träna helt på grund av både usla träningstider och tränarbyte. I fem veckor höll jag uppe helt med fotbollen. Sen blev längtan efter framför allt polarna i Karle men även eklandskapet och självaste Karlberg blev för stark. Men på vägen har jag lärt mig en del, och jag ångrar inte att jag lämnade Karle trots allt. Som läget var då behövde jag luftombyte. Jag kände mig inte behövd i klubben och när vintern kom tyckte jag att det kändes lamt att fortsätta.

Karle är en fin klubb. Mitt intryck när jag kom tillbaka är dessutom att ekonomin är i skaplig balans igen och att det tillkommit en del friskt blod som fräschat upp stämningen lite. Förra året var i mina ögon alldeles för seriöst på ett helt onödigt sätt. Många spelare var ovana vid förluster och deppade helt obefogat efter matcherna. Stämningen blev därefter och en gnutta entusiasm saknades i omklädningsrummen. Det är viktigt att komma ihåg att fotboll är ett lagspel och det duger inte att jobba för sig själv och tycka att de andra inte sköter sig. Ett problem som säkert alla fotbollspelare haft. Positivitet är en nyckel till framgång som kan göra att ett sämre lag slår ett bättre. Att på papperet vara bra, eller att känna att "vi borde slagit dom" är klena ursäkter. Väl på planen gäller det att skapa ett nu som är bättre än motståndarnas nu. Genom att peppa varandra och vända negativt till positivt eller positivt till mer positivt är egentligen ganska enkelt. Det hela är psykologi. Peppa dig själv och peppa andra. Både med ord och handling. Nu har jag fört den här diskussionen till en nivå så djup att de flesta förmodligen är helt snurriga, men det enda jag menar är egentligen: Jobba för varandra. På allvar. Bli inte arg på någon som passar fel, peppa. Bli inte arg på dig själv för att du dribblar bort dig, ta tillbaka bolluslingen och leverera. Bara gör't.

Såja, se till att bjuda hemmapubliken på lite godis nu och uppträd som gentlemen mot domare, motståndare och arrangörer. Kör bara! Rööööööött och blått är Karles färg och färgen sitter säkert kvar!