
- Vi skulle inte klara pressen, säger en något överviktig spelare
- Det kanske blir oseriöst med hejaramsor, det är ju ändå fyran vi snackar om, gnisslar en annan.
- Vem ska städa upp konfettin. oroar sig en tredje.
- Ni kanske kan stå i fårhagen, så där lite avsides, säger en fjärde.
Glädjedödare. Är det något föreningen behöver är det lite flärd, glädje och frenesi. De kaffedrickande avdankade spelarna på gnällbänken utgör sin charm, men var är känslorna Karle?
Jag tänker mig en inmarsch till White Stripes eller möjligen the Waterboys, jag ser framför mig plakat med texter som "Packe, vår polskaste cigarr", "PJ -skyttepungen" eller "Doktorn kan (inte) somna".
Jag vill storma planen vid slutsignalen (har funderat på att streaka eller åtminstone aptera en mindre hund att kasta in vid farliga situationer), kanske finns möjlighet till någon korvkiosksidan är ni klara-ramsa, eller en uppställning där jag, Rydha, Måsse, Glögg och Erik L sliter av oss kläderna och blottar bringor med K - A - R - L - E i blå och röd text.
Fan gubbar! Tåget gick inte och nu har vi världens chans att hänga kvar i fyran, fram med vinnarinstinkten och spelglädjen!