The Karle-player of the year

Karle-bloggen har äran att utdela pris för the Karle-player of the year. Priset the Karle-player of the year tilldelas en lirare som varit lagets nyckel till både gurk-glädje och balansspel i de centrala delarna av Karle. Han har med en positiv attityd tagit på sig rollen som bade städgumma och hackkyckling.


Karle-player of the year är PJ Edström.

Karleprofiler jag minns

Koffe och John. Förmodligen de två bästa lirare jag spelat med i Karle.


Tänkte fröjda omvärlden/PJ + kanske någon mer med en lista över lirare i klubben som stack ut i mängden.

1. Daniel "DC" Carlsson(2005-2006). Killen är känd bland ett par av mina polare som "han som tog ned bollen med ändalykten". Det hela inträffade i en bortamatch i östgötacupen 2006 mot Hageby. Vi vann med 3-0 tror jag, men det jag minns bäst är hur vänsterbacken DC mitt framför ögonen på mig som spelade mittback, tog ned en luftpastej med baken, genom att illa kvickt vänd sig om och dämpa läderkulan, mitt framför en förtjust publik i den mångkulturella förorten. Det var inte det faktum att förfarandet gav stilpoäng. Det var även en perfekt nedtagning.
DC var för övrigt en talangfull lirare som tyvärr fick sluta i förtid på grund av skadebekymmer. En jävla kul grabb på sidan av planen med.

2. Henrik Wiklund(2005-2006). Killen såg ut som Kapten Haddock och var ingenting annat än mittback. En stabil sadan när vi lirade i femman. Han var vass i närkamper och bra utan boll. Lite som Doktorn...
Minns att han var högerback ett tag och inte alls kom till sin rätt. Uppspel och liknande var inte hans melodi. Nej, det var utan boll som Wiklund var i sitt esse och med vältajmat huvudspel och klok markering var han min favorit bredvid mig på den tiden jag hade förtroende som mittback. På sidan av planen var Wiklund en klippa. En sådan man vet var man har. Lite som Matte...

3. John Andersson(2005-2006). För alla de nya i klubben är han mest känd som "Judas" och kommer och går lite när det vankas viktiga Karle-matcher. Vad de då inte vet är att John i mina ögon är den mest talangfulle spelaren som förärats att bära Karle-tröjan. 1,93 lang, cirka 90 kilo och trots det ett helt eklandskap med teknik i kroppen. Pa vissa träningar(även en handfull matcher) när han var på humör ville man inte vara i närheten av Karln. Han åt upp sina motståndare och förnedrade lagkamraterna med sin förbluffande teknik. Att han sedan sällan fick ut så mycket av det på match tror jag dels berodde pa brist på vilja men också på tröga lagkamrater och kanske en något vek smärttröskel. Hade viljan och smärttröskel legat i paritet med min hade karln lirat i landslaget bredvid Zlatan...
Bredvid planen var och är John lite av en lurifax. Med pliriga ögon och mäktig kroppshydda trivs han gott bland handbollstjejerna och gammeltackorna på Harrys.

4. Pontus Ring(2005-2006). Ett kvicksilver. En forwardstyp i stil med typ Lukas Podolski. Snabb, vassa avslut och blick för spelet. Lämnade av någon outgrundlig anledning Karle för Linghem, och ville tillbaka i vintras men ingen öppnade ögonen. Måhända var han inte i fornstora dagars form men han skulle ÄGT pa en offensiv kant i Karle om han fått chansen att spela in sig.

5. Christian Ström(2005). Stor, stark, med långa och lite inåtböjda fötter. Sådär sa att han alltid slog yttersidor fran sin defensiva innermittsposition. Mycket trampande på fötter och riv och slit i defensiven men också klockrena passningar, stod Ström för i Karle.

6. Kristoffer "Koffe" Pantzar(2005-2007). Den bäste av dem alla. Kunde dribbla, passa, skjuta, tackla, sätta straffar, dunka in frisparkar. Försvann tyvärr efter en skada i en träningsmatch våren 2007 och kom tillbaka med en kaffekopp i handen till varje hemmamatch, men aldrig riktigt på planen igen.

Äntligen klar för United

Ungefär ett år efter Henkes sejour i premier league blev jag klar för United. Otippat.

Den 14 december skrev jag på för United. Tack Karle för en fin tid.

Chevanton lämnar för United

Man känner ju liksom av när det börjar bli svårt att platsa.

Det var inte tiden på läktarplats som tog ut sin rätt. Snarare ledde Staden vid Stångåns brist på arbetsmöjligheter till att bloggens skapare, Anton "Chevanton" Malmberg nu lägger Karle-skorna på hyllan. Den förre Karle-tränaren Kent Bornehav, som var den som tog in den då 21-årige allround-spelaren i laget en kulen februarikväll 2005 är den som nu bildligt talat rycker honom från klubben.

Anton Malmberg:

Riktigt så är det ju inte. Jag kommer förmodligen jobba i Norge, kanske Tyskland men framför allt Stockholm. Jag har en del grejer på gång. Då funkar det inte att träna med Karle, som satsar ganska hårt och sagt att det krävs träningsnärvaro för att hänga med. Med tanke på att jag inte platsade trots perioder av hög träningsnärvaro och sorgligt nog blivit en komplementspelare känner jag att mina broar är brända. Jag håller inte i fyran om jag inte kan träna fullgott, och fotbollen är trots allt bara en hobby, så en säsong i sexan blir rätt lagom och lite av en nytändning. United är ett mångkulturellt lag och det blir en utmaning att spela med unga dribblers istället för studenter, lagmaskiner och ekvilibrister. Jag tror att jag kan tillföra något där om jag bara får träna lite. Och Kent har redan nu gett klartecken för att jag kan gå till andra klubbar om jag skulle flytta, vilket känns skönt.

Jag har höga krav på mig själv på planen. När jag var 18 var jag ordinarie i Söderköping som lirade i norrköpingsfyran och gjorde en hel del mål som forward. Man kan aldrig leva på gamla meriter och min erfarenhet är att olika spelartyper passar in olika bra i olika lag. I Karle har mycket av spelet gått ut på att leverera boll till en handfull spelare som sa göra jobbet och så var det inte riktigt i Söderköping. Där passade man de som hade samma färg på tröjan. Jag vet också att självförtroende är basalt på en fotbollsplan. Har man bara en del boll i sig och rätt inställda lirare runt om sig, samt förtroende från tränaren, så kan man höja sig. Mycket. Det är tråkigt att lämna Karle, mest för att jag kommer sakna en de av spelarna och stämningen i omklädningsrummet, men var sak har sin tid.

Det roligaste minnet är nog när vi slog LFF i Östgötacupen 2006. De kom och såg tuppiga ut när de spanade in planen men sen när matchen startade kom de ingenstans. Jag och Wiklund var mittbackar och neutraliserade deras anfall totalt innan de blev något. Mycket på grund av att de slog långt och på felvänd, och där var jag kung på den tiden. Högg som en kobra och låg tätt.

Annars ligger lagfesterna bra till. Hur Björn F förtvivlad försökte tugga i sig en apelsin utan händer i nån tävling medan Glöggen vände bort blicken på grund av sin rädsla för frukt. Eller hur Jake och Packe rapbattlade i Klubbis. Kalmar var ju fett också och det där lägret i våras. Back to childhood liksom.

Det finns mycket att fundera tillbaka på och många fina minnen. Fyra säsonger i rött och blått är över och jag tackar för mig. Det blev väl ett par nickbaljor i alla fall och många fina rens.

(Detta innebär att Karle-bloggen upphör vid årsskiftet. Tills dess kommer möjligen en del nostalgiska inlägg att göras)

Att Karle eller inte Karle, var är förmågan?

En personlig betraktelse över fotbollstillvaron

Jag var en fotbollsspelare. Varenda rast i plugget mellan första och femte klass var det fotboll, landhockey eller möjligen grisen som gällde (denna gris hade väldigt lite att göra med Karles loja men ack så trevliga uppvärmningsgris och var ett psykologiskt lir som skapade pitchers med en bra grundutbildning för amerikanska ligan i baseball, då både precision och armstyrka var viktiga parametrar). Mest var det fotboll som gällde. Vi lirade i motvind, i regn, i snökaos och på leriga åkrar till planer. Skolan låg typ i skogen och ingen jiddrade om inkast utan väggspel mot bergshällar och trädstammar var en naturlig del av spelet. Jag och min vänsterfotade kompis Uno var förmodligen bäst. Vi ville helst vara i samma lag och spelade gärna 2 mot 3 eller 3 mot 5 bara vi fick vinna eller förlora tillsammans. Oftast vann vi. Han hade ett fruktansvärt skott och jag var vass på att väggspela, passa och placera bollen. Ganska tidigt utvecklade jag också en förmåga att kunna nicka bollen. När andra helst duckade eller undvek att slå inlägg nätade jag helst med pannan och drog mig inte för att språngnicka när tillfälle gavs. Det ska sägas att de flesta i klassen inte var några fotbollsfantaster. De bästa matcherna spelades de raster när de äldre grabbarna var med. Då blev det ofta blandade lag och man höll sig undan lite mer i närkamperna och såg beundrande på när tre år äldre Arvid gjorde en tvåfotare och placerade en vrist i bortre så att bollen seglade över staketet och ner för det långa stupet ner mot ån. Det gjorde bara målet ännu snyggare.

Givetvis lirade jag i lag också och som de flesta som fortfarande lirar var jag bland de bästa i laget. Jag och en kille som hette Emil och var tränarens son delade på uppgiften att göra hattricks och placera bollarna i hörnen. Sjumannaplanerna var små och vägen till målet var kort så man fick ju en del målchanser per match. Rätt mycket speltid fick jag också. Jag har aldrig varit någon stor dribbler, har jag kommit fram till, men när benen var lite kortare och lydde mig lite bättre, och motståndarna var lite sinnesslöare, så var jag hyfsad på att placera bollen där den skulle hamna. Och viljan att göra mål drev mig framåt hela tiden. Jag har heller aldrig börjat gråta för att jag blivit fälld. Okej, det har hänt en gång, på en rast i skolan när Oskar, en fyra år äldre kille, brände en straff och alla hånskrattade. Då vände han sig mot mig, stegade fram och sopade till en vrist över smalbenet. Då grinade jag rätt illa. Men jag låg inte kvar som en italiensk spagettilirare och väntade på båren. Jag linkade fort inåt klassrummet för egen maskin innan fler vristsparkar riskerade vänta.

Att ta smällar tillhör fotbollen, som jag ser det. Lika härligt som att sätta en bredsida i krysset kan det faktiskt vara att få en skön tackling. Särskilt om man just lyckats få iväg en pass och någon får en över ända i leran under en sen septembermatch. Det är kärlek. Det skönaste man kan göra i det läget är att på Casino Royal-manér resa sig upp, vända sig om, och fråga han som tacklade hur han mår. Får man frispark är det också rätt skönt att gnälla på domaren och säga att han ska tillåta lite. Shit happens. Det gäller bara att gilla läget.

Fotboll är en lagsport. Om alla drar åt samma håll och gillar läget, snackar positivt och spelar med pondus så kan man försätta berg. Titta på FA-cupen. Varje år skräller nåt lag som kommer från en bonnhåla med 4000 pers där alla är brevbärare och jobbar i charken och knäcker ett premier league-lag. Visst, det krävs fysik och lite bollkunnande. Men framför allt krävs det disciplin och självförtroende. Nån måste givetvis kunna sätta bollen i nät och någon annan vara spelfördelare. Men det är nästan ALDRIG Zlatan eller Totti som är den viktigaste spelaren. Hur snygga mål de än gör. Det är nästan ALLTID Lilian Thuram och John Terry som är viktigast. De som sliter och offrar sig. De som visar vägen. De som lyfter de andra. Det är det som är fotboll. Det handlar inte om att göra mål i första hand. Det handlar om att hålla tätt och hålla skenet uppe. Detta är det största missförståndet. Den störste liraren är inte den som gör det på egen hand. Det är den som vill mest. Den som offrar sig. Den som lyfter de andra med sin pondus. Det handlar inte om objektivitet. Det ÄR så. Oliver Kahn och Peter Schmeichel är andra exempel på matchvinnare.

Det både vackraste och hemskaste som NÅGONSIN har hänt på en fotbollsplan hände i FA-cupfinalen år 2007, när John Terry språngnickade liggande som ett streck i offensivt straffområde och den unge Arsenalspelaren Diaby sparkade honom rakt i huvudet, i sitt försök att göra ett rens. Tiden stannade. John Terry låg blickstill på marken och det blev med ens knäpptyst på den fullsatta läktaren. Var han död? En hel stab med läkare och annat rusade in och försökte få liv i karln medan tidernas värsta reprisbilder visades. Jag trodde de skulle censureras, och trots att jag inte gillar skräckfilm var jag tvungen att titta. Jag var fortfarande övertygad om att Chelseas lagkapten var död. Man flyger inte in i en betongvägg med huvudet före och överlever, man kan inte hoppa base utan fallskärm och inte fan är det mänskligt att svälja en frontal hundraprocentig spark i huvudet utan att bryta nacken eller åtminstone bli hjärndöd. Efter några minuter vinkar Terry från båren medan den bärs ut. Jag andas ut. Han är inte död än i alla fall. Chelsea vinner till sist matchen och dagen efter läser jag att Terry var med och festade på kvällen. Helt sjukt. Jag trodde åtminstone att han skulle få vila några år efter drabbningen. Han hade bara svalt tungan. Jag visste knappt att man kunde det. John Terry, vilken krigare.

Den enda gång jag upplevt samma känsla av kuslig närvaro som när Terry blev sparkad i ansiktet och förstenad var när jag tittat på teve var när jag 10 år gammal knäppte på eurosport och ser en kille köra rätt in i en betongvägg i 300 kilometer i timmen. Jag hade inte sett så mycket formel 1 och tänkte att det väl var rätt vanligt med såna krascher. Det var det inte. Det var Ayrton Senna som susade rakt in i väggen och dog. Att se dödens närvaro live utan närvaro av sarkastiska kommentarer från den ironiska generationen jag växt upp med är inte bara obehagligt, det är också viktigt.

Lika som bär

Coach Petter?



Tinky Winky, teletubbien?

Alla hjältar heter Bob

Vilket skott, vilken fotbollskropp, varför, varför finns inte signaturen redan klar? Karle behöver Bob!

Tjeckisk regel: Smakar det så kostar det...inte!

På det hostel som Brolin först bodde på är det inte förbjudet att dricka öl. Däremot finns en ölautomat där man får en kyld 50 centiliters flasköl för 18 tjeckiska. Det motsvarar ungefär 7 kronor.


"Jag har hittat ett bra ställe att börja kvällen!"


"Tanzen bitteee!"


Fint fotarbete.


"Ni förstår, det handlar om erfarenhet. Att somna på en klubb innebär inte att festen är över. Se det som ett power-nap. Sen är det på't igen bara. Kom hit en helg så ska jag visa hur det går till."



Att fånga tre fulla grabbar på ett festfoto är nice. Att sedan dessutom föreviga en bild av en vacker danska som kikar fram i bakgrunden gör saken biff. Kvalitétsbild!


Efter många öl kan hjälp med studierna behövas. Globetrottern Matti tog sitt ansvar, fimpade sin Davydoff och bistod med sin allmänbildning.


Som fotograf blir jag alltid lycklig när jag hittar en modell som ständigt levererar. Redan efter en dryg månads tjeckisk skolning har Brolin tagit ytterligare kliv och närmar sig fotogenisk fulländning.


Intim dans finns icke allena på Cabaret. Även plaza san Brolin bjuder på lap, slap och bärs-dance.


Tram number seven to beer-heaven.


I slovensk frisyr anlände jag till Prag och blev väl omhändertagen av Karles kanske genom tiderna största profil, Martin Brolin.


En köttig middag för en femtilapp slinker ner. Till detta en tolvkronors nollfemma bärs. Viktor och Andreas var dock inte helt mätta och tjongade i sig varsin kycklingburgare efteråt. Sånt kan man kosta på sig i fyllekäkets Mecka, öststaternas paradis, Praaag.


Brolin vid den berömda Karle-bron. Eller var det Karlev-bron?

Ahoj! Vàse sladky v Brolin!

Intervju med Karlespelaren Anton Malmberg

Karlespelaren och bloggaren Anton Malmberg under en fotbollsfri dag på stranden.


Du har haft lite av en mellan-säsong, berätta.
Tja, jag vet inte. Det startade väl inte upp helt optimalt. Jag skadade foten skapligt illa nere i Kolboda och sen fick jag spela mittback efter att ha varit placerad som ytterback under en hel säsong, och det gick inte helt toppen.

Tycker du att du haft för lite speltid denna säsong?
Nja, det har nog snarare varit så att jag inte platsat. Vi har många bra backar och på mittfältet eller som forward höll jag definitivt inte måttet denna säsong. Jag spelade bara en match från start i år och det berodde mest på skador och avstängningar. Dessutom tackade jag nej ett par gånger på grund av jobb och annat. Men kanske har jag tyckt att jag tuggat omkring hyfsat bra vissa träningar utan att ens få chansen på bänken. Samtidigt är det ju upp till tränaren att välja. Det är bara att inse att man inte är nyckelspelare, utan utfyllnad.

Det ryktas att du tillhör den grupp av Karlespelare som blivit förfrågan att lira i det nystartade projektet Linköping United, kan du bekräfta det?
Det stämmer att ledningen från LU kontaktat mig. Men jag vet allt för lite för att svara på om jag kommer gå dit. Det beror helt på en hel massa saker. Men det kanske skulle bli en nytändning att lira lite mer och starta om i sexan.

Bultar inte Karlehjärtat?
Givetvis. Jag gillar grabbarna i Karle oändligt. Men det är frustrerande att inte få ut det jag har i mig, utan intill uteslutande lira b-fotboll. Jag tycker jag har mer i kroppen, liksom.

Avslutningsvis, vad är det som gör fotbollen till din sport?
Det e en fin sport. Alla är viktiga och trots att man inte nuddar bollen e man alltid en del i laget. Alla vinner och alla torskar tillsammans. Man glider in, fixar en fin grej, och intar sedan en bakgrundsroll innan man 10 minuter senare kommer in i handlingarna igen. Det handlar om att värdera. Mer än andra sporter om att verkligen värdera. Kolla in Alfa Keita. Han kan det där.

- Globetrottern Adam Bengtsson gjorde en intervju av Karle-bloggaren och spelaren Anton Malmberg för bloggen.

Karle-representant i Ljubljana

Efter att ha korsat och gjort några mentala cykelsparkar i Venedig och Verona samt Vicenza så är bloggaren i Ljubljana, Slovenien, där ett svenskt klimat med nattlig rök i luften råder. äntligen billiga öststater, tänkte jag, och till viss del hade jag rätt, men allt är inte billigt verkar det. Nåja, det ordnar sig alltid. Jag har ett trevligt boende och många fler fina grejer att säga om Italien än när jag bara kände till fotbollen. Ett trevligt folk och på köpet har jag lärt mig lite litauiska. Nice!

I Italien var det omkring 20 grader varje dag kan jag tala om. Rätt okej. Helt perfekt faktiskt. Jag gillar inte när det ar varmare. Optimalisch!

Karle-bloggaren i Paris

Just nu befinner sig upphovsmannen i Paris. Formen är som för en hel del andra Karle-spelare inne i en negativ trend. En del öl och lite motion med puls(!) är receptet för detta. En resa österut stundar. Stora äventyr, solsken och en hel del vandrande i vardande. Najs, som man brukar säga. Förhoppningsvis hamnar jag i Prag hos Brolin, bloggens och Karles kanske allra största profil.

Jag säger bara...

................................................Karle IF...............Mjölby Södra..............

Det talas om Tifo men tyvärr har redan bildandet av en supporterklubb röstats ned av vissa spelare

- Vi skulle inte klara pressen, säger en något överviktig spelare
- Det kanske blir oseriöst med hejaramsor, det är ju ändå fyran vi snackar om, gnisslar en annan.
- Vem ska städa upp konfettin. oroar sig en tredje.
- Ni kanske kan stå i fårhagen, så där lite avsides, säger en fjärde.


Glädjedödare. Är det något föreningen behöver är det lite flärd, glädje och frenesi. De kaffedrickande avdankade spelarna på gnällbänken utgör sin charm, men var är känslorna Karle?

Jag tänker mig en inmarsch till White Stripes eller möjligen the Waterboys, jag ser framför mig plakat med texter som "Packe, vår polskaste cigarr", "PJ -skyttepungen" eller "Doktorn kan (inte) somna".

Jag vill storma planen vid slutsignalen (har funderat på att streaka eller åtminstone aptera en mindre hund att kasta in vid farliga situationer), kanske finns möjlighet till någon korvkiosksidan är ni klara-ramsa, eller en uppställning där jag, Rydha, Måsse, Glögg och Erik L sliter av oss kläderna och blottar bringor med K - A - R - L - E i blå och röd text.

Fan gubbar! Tåget gick inte och nu har vi världens chans att hänga kvar i fyran, fram med vinnarinstinkten och spelglädjen!

Två segrar på en helg var länge sedan!

Hjulsbro - Karle 0-1(0-0) Mål: Peppe(straff)
Karle - Åby 3-2(2-1)

Två viktiga segrar för Karle och lite flyt med övriga resultat gör att det ser bättre ut i tabellerna. A-laget krånglade sig över strecket på grund av Södras 1-2 borta mot Boren.
B-laget lämnade äntligen jumboplatsen när man ålade sig förbi Rimforsa i sista omgången och därmed har en liten chans att bli kvar i klass 2.

Lite andrum alltså. En stark laginsats där framför allt backlinjen skötte sig bra bäddade med lite tur för en bortaseger när Peppe på övertid sätter den straff som Jacob jobbat till sig. Äntligen lite flyt. Tyckte inte vi spelade riktigt bra men Mattias och Jacob förtjänar beröm för sitt slit. Samtliga får godkänt och vi behöver inte snacka så mycket om domartabben som förmodligen gav oss en oförtjänt nolla. Är det blåst så är det blåst och blåsten från första halvlek blåste åt vårat håll tack och lov.

Även B-laget gjorde en okej insats och det bjöds på ett läckert Del Piero-mål på Karlbergs IP. Stort.

You have to take the seed where it comes from!

PJ:s engelska är i högform under en liten middag på Djurgårdsgatan. Det äts snart fläskfilé, hazelhillpotatoes och ruccola. Synd att man inte minns alla citat men jag och PJ citatbattlade i princip en stund:

"You are a bit redlight, PJ" - Anton

"I feel pritty and witty and gay, or you can say I feel pretty for the night..." - PJ går loss i nån lustig konversation med sig själv.

"I guess you can say that we lost the shoe." - Anton

"I saved it for the girls but they never show up, so we had to drink it." -PJ berättar om sin Kahlua och orsaken till att han och Kvalle gick på tjejdrickat för några helger sen.

"When you talk to a girl in a bar they always think you want to fuck them, and you want. But they don't have to be that angry about it." - Anton

"Nu gör hon en sån där tysk dressing, men vi får väl leva med det." - Anton

"If you want you can sit down with a girl and then I come like the knight in the shining armour." -PJ förklarar för Isabel hur han vill att kvällen ska fortskrida.

Anton: "It's all about potatoes in your mouth..."
PJ: "Do I have something..."
Anton: "No, I mean the language"

"Don't look it up on wikipedia, it's not a good shell." -PJ

"No, it was in a... grusmatch..." - Anton

"The problem is that I'm a little bit gipsy." -PJ

Hoppet lever och med hjälp av norrländskt spring i benen trillar målen in

Eric "Skellefte" Marklund har visat sig vara ett alternativ i klass med Björn Fridström som "Power forward". Norrlänningen har gjort fyra mål de senaste två matcherna och har nog spelat till sig en startplats på centerpositionen.

Rimforsa - Karle 2-3

En ack så viktig bortamatch för Karle slutade med en seger. Den flyfotade forwarden Eric Marklund blev stor matchhjälte när Rimforsa besegrades.
- Med Eric på topp fick vi bra rörelse där framme, tyckte Karles PJ Edström.

Karle slåss främst med Mjölbylagen Södra och Turabdin samt Motalalaget Zeros om att hänga kvar i serien. För tillfället ligger Turabdin sist, Karle näst sist och Södra precis ovanför strecket. Samtliga tre lag har 20 poäng, det är målskillnad som gör att Södra med ett plusmåls marginal klättrat förbi Karle. Zeros har 21 poäng och IFK Motala, som väntar för Karle i nästa match, har numera 23 poäng. Laget slog Boxholm med 8-0 i dagens omgång och ser onekligen en smula heta ut.

Där gick kanske tåget

Karle - Boren 2-7

Såg resultatet på nätet. Såg ett moln i horisonten. Där gick nog ångloket ner till division fem och myggiga planer i västra delarna av länet. Tre poäng upp till Tubbe som har Daniel Sandström, seriens vassasste spelare. Men betänk ändå: Vi kommer få spela nära Omberg igen! Ödeshög och Väderstad och Vadstena. Jag saknar er, kära divison fem-lag!

Veckans Jill

Veckans Jill är önskad av Glögg. Han gillar i vanliga fall tunna tjejer med smal torso och ett fast och minst sagt blygsamt dekolletage men inte ens Mister Glywein kunde till sist värja sig för charmen hos den undersköna Jill.

"Det finns inget roligt att säga. Det är en gammal tagga från 70-talet. Men hon har ganska lena tår åtminstone." - Stora ord från Glögg.

Rykten om kartell skakar Karle

Karles förlustsvit har gett upphov till diverse rykten. Först diskuterades spelarnas uthållighet och träningsnärvaro. Sen kom diskussionen in på vinnarskallar och laganda. Till sist började ryktet spridas att Karle är inblandade i någon form av mutverksamhet. Desperationen över den senaste tidens förluster mynnade under lördagseftermidagen ut i att två av spelarna misstänks ha "lagt" sig i vissa utvalda matcher. Att skylla på dålig motorik när man missat bollen funkar ju en eller kanske två gånger. Men att som Karle, vid upprepade tillfällen, släppa in mål i kritiska skeden av matchen, är oroväckande och minst sagt ryktesskapande. Bloggen har förgäves sökt de inblandade för att över en öl diskutera misstankarna, tjejer och kupstorlekar.


Bruce Grobbelaar. Fotbollsmålvakt och känd kartell-makare.

Lika som bär

En välkammad Doktorn?


Jens Fjellström som överdoserat dextrosol?

"Det kan ha varit tåget"

Mjölby Södra - Karle 2-1 (0-1)

Fasta situatoner blev farliga mot ungtupparna i Södra och 1-0 kom från en välriktat hörna av Peppe som skarvades in i mål av en Mjölbyback efter en lätt touch av min panna/axel. Hade ett ypperligt läge att göra 2-0 lite senare men jag lyckades nicka över trots att jag var relativt omarkerad. Mjölby gnuggade sitt sedvanliga rullande i backlinjen och matade fina passningar i djupet och längs mittfältet. Ett av få lag med ett verkligt grundspel. Hela deras väsen är ett grundspel. Drillade killar födda på slutet av 80-talet som gillar att springa. Det gör inte vi. Vi gillar att göra mål. Men det gör vi inte. Jag hade ett friläge efter en brytning och samspel med Peppe som jag brände i gaveln, Wärna prickade gaveln han med och Jake sköt över på en retur som borde varit i mål och det fanns fler lägen. Ineffektivitet. ingen slump att det var ett självmål när det väl rasslade i nätet. Det knyter sig någonstans i straffområdet.

Vi har ändå en ledning i paus och första 20-25 av andra spelar vi klokt och har rätt vassa kontringar, men sen blir vi tröttkörda av Södras malande och deras forward och högerytter är giftiga nog att skapa en del lägen och till sist får en av killarna felträff och bollen hamnar hos den fristående högeryttern som gör ett lågt inspel som Del Piero-klackas in i bortre. Med tre minuter kvar kommer kallduschen. 2-1 efter en tilltrasslad situation där den unga Södra-forwarden kommer först till bollen och rakar in segermålet. Vi flyttar upp positionerna sista minuterna, men förgäves. Wärna slår ett fint inlägg men jag har inte spänst nog att komma med pannan bakom bollen.

Citat:

"Man kanske skulle flytta till Mjölby. Fin stad." - Wärna talar i tungor vid ratten och jag, Matte och PJ tittar frågande på varandra och undrar vad han tagit i helgen.

"Vi skulle dödat matchen." - Packe ger en klockren analys.

"Det här kan ha varit tåget. Tåget tillbaka till femman." - Jag känner mig som en Henrik Rydström i duschen efter matchen när jag förklarar läget för Matte och Packe.

Målen trillar inte in och jag har glömt alla fyndiga rubriker

Karle IF - Ljungsbro 1-3 (1-1)
Målet: Peppe

Peppe missar en straff i inledningen och i första halvlek träffar vi målramen tre gånger om jag inte minns fel. Bland annat hade Claes en klockren nick i stolpen. Bollen vill inte leta sig in i nätmaskorna. Ljungsbro däremot, gjorde mål på varenda chans och satte sin "Elfer" med tysk bestämdhet. Lika precisionslösa som vi är i anfallet, lika slappa är vi emellanåt i rensarmusklerna framför eget mål. Skiten ska bort, men det har vi inte riktigt fattat. Deras kvittering kommer till exempel på en helt onödig kommunikationsmiss/dålig motorikhistoria där mittfältsdynamon Staffan biter i gräset i stället för att kicka undan en utspark och en lite groggy Danne Daggen feltajmar sitt upphopp med ett par sekunder. Det håller inte mot Ljungsbros små illrar till fotbollsspelare som är en tvärhand höga men tjänar in sina tillkortakommanden på Karlbergsgräset med lämmelfrenetiska löparkliv.

Det här var en match vi bara skulle vinna. Ljungsbro imponerade inte alls på mig, faktiskt, kanske hade de många skador eftersom laget såg obehagligt ungt och smånätt ut (på hörnorna var det liksom: - Hm... ska jag markera Toker, Glader eller Jimmy De Vito?). Jag tycker vi gjorde en rätt dålig första halvlek till skillnad från Kim, som verkade ganska nöjd. Vi slog bort på tok för många passningar och litade allt för mycket till Peppes spetsegenskaper på topp genom att slå långa bollar på honom. En löparråtta som "Doktorn" fick inte mycket att jobba med och vi spelade inte riktigt som ett lag.

Matchens lirare var trots allt Staffan som fullständigt osynliggjorde Ljungsbros nyckelspelare och lagkapten Granath. Henke i målet förtjänar beröm för sin pondus på de höga inläggen.

I övrigt var det kul att personligen få känna på Karlbergsmattan i division 4 för första gången, lyckades väl nicka bort ett par luftpastejer åtminstone.

Tuff match i morgon när vi möter Mjölby södra borta. Claes, Peppe och Fors avstängda. Daggen huvudskadad. Upp till bevis för ungtupparna!

A-laget regerar och B-laget längtar till vackrare tider

Efter 5-1 borta mot Zeros kan Karle-spelarna som var med slå sig för bröstet och kanske var det Packe som beskrev vägen till segern på bäst vis: "Peppe gjorde sin bästa match någonsin... ja, i alla fall i år.

Nu fattas bara att B gör som IFK. Tar sin andra seger för säsongen.

Men vi hade en trevlig fredagkväll också, även om Brolin inte lättade upp lika mycket som vanligt.

"Ja, det är en jävla twitch, är det!" - Norda

"Känner jag Tomas rätt så känner jag Tomas rätt." - Packe

"Nej, jag ska inte ut. Jag har fått en korv för mycket. /Baby Spice.

Veckans Jill

Allas vår älskade Jill kommer hädanefter komma med bild och hälsing från en lagkamrat.

Denna vecka är det Claes tur. Han vill ju alltid vara först, men han svek en måndags törst.

"Jill, det är en rejäl kvinna, helt i min västgötska smak, precis så goa va många av tjejerna i Lidkedonkan, Åh Jill!"

Vi lättar upp med lite mockasin-Brolin!

Sitting Bull tar på sig själv.

En rödblå hjälte gör comeback

Få spelare är kvar från den glamorösa tiden då Karle IF vann en serie. År 2005 hade Karle ett gediget lag med numera försvunna lirare som Ricky Johansson, Christian Ström, Pontus Ring och Daniel "DC" Carlsson.

Den sistnämnde är mest känd för sin underbara nedtagning i segermatchen borta mot Hageby i Östgötacupen. Brådmogne "DC" , som numera har en liten gynnare därhemma att ta hand om, vände (vilket coach Kim starkt hade ogillat) helt sonika arslet till och dämpade mycket effekt-fult och effektfullt en luftpastej med rumpan, helt avsiktligt, för att sedan leverera en lugn och fin passning till en Karle-mittfältare.

På den tiden var vänsterbacksplatsen i Karle en njutning att skåda. "DC" blandade bicakleta-rensningar med toklöp och drog sig inte för att göra en tvåfotare. Hans träningsnärvaro var väl en av sakerna som dock lämnade annat att önska.


Ja, det är killen med skogshuggaröron som är Karles "frälsare".

Men till saken: En av profilerna från den tiden ryktas göra comeback på högsta nivå inom kort. Den elegante slitvargen Pierre Pettersson är en allround spelare som trivs bäst på en kant eller som forward.

Hans förmåga att både skapa och bränna chanser är vida känd (Den senare förmågan skiljer honom ingalunda från många andra Karle-spelare. Säg Hasse Glögg och Mange Nilsson, och alla som sett Karle-filmen vrider sig av kalla kårar) men med sin speed, sitt fruktade skott och sin höga smärttröskel är Pierre ett fynd på "Bosman-marknaden". (Jag vet att Pierre varit Karle trogen sen han tillfälligt placerade skorna på hyllan...:))

Killen är dessutom högt uppsatt inom Karles styrelse och besitter stora kunskaper inom företagsamhet och sportsmannaanda. En hjälte är tillbaka i det rödblåa matchstället!

En hjälte lämnar det gröna fältets schack

Få spelare är så lojala som Ole Gunnar Solkjaer. I mångt och mycket är super-inhopparen anledningen till att jag gillar Manchester United. Ett sant kvicksilver var han och så uppfriskande att se på planen. Som en skön sötsur citrondrink med mycket is på stranden.

För övrigt tycker jag att folk ska inse att det är häftigt att fått leva i samma generation som David "Golden Balls" Beckham. Ingen kommer någonsin at mäkta med det tillslaget han har. Cross-mackor, cross-mackor, långskott. frisparkar och hörnor. Att han petades ur engelska landslaget är den största skamligheten någonsin i fotbollshistorien.

Att han sen är en smart kille som vet var man ställer skåpen men kanske inte gifte sig med världens brightaste vitrin-skåp till tjej är en annan femma. Så här säger han om super-sub:

"– Jag kommer aldrig att glömma när han kom in som inhoppare mot Nottingham Forest och gjorde fyra mål på mindre än tio minuter. Det summerar upp Ole som spelare. Allt handlar om att göra mål, säger Beckham till MUTV."

Vi snyggar upp med lite Brolin

Vilken kille!

Vad sjutton, vi lättar upp med lite Brolin!

Tre resultat trots allt:

Hjulsbro (h) 1-3

Malmslätt (b) 3-1

Mjölby Tur. (b) 3-4


På tretton poäng ligger A-laget under strecket och har två poäng upp till IFK Motala samt tre poäng upp till Mjölby Turabdin. En pinne mot de sistnämnda hade med andra ord betytt mycket. Nu blir det till att kämpa för att hänga kvar i fyran för de rödblåa. Kanske är dags för att lira i Palace-ställen i stället för Barca?

Fatih Terim och hans mannar vinner mitt hjärta

Ja, det är mycket fotboll nu, men så är det.

Den första halvleken som det skadedrabbade Turkiet presterade igår mot Tyskland(Tyskland!) var bland det mäktigaste jag sett. De anföll, precis som Fjellström i studion menade, verkligen kollektivt och, vill jag påstå, försvarade sig minst lika kollektivt. Att sen Podolski som är en av världens snabbaste med boll, och Schweinsteiger, som förmodligen är världens mest kompletta offensiva mittfältare, hjälps åt för att trolla in en balja och tar Tyskland in i matchen, det är en del av tjusningen i fotboll. Det gäller att göra mål. Hade Kazim Kazim dundrat in sitt långskott, eller gänglige Hamit Altintop(som förmodligen är världens vackrast spelande fotbollspelare) fått med sig bollen i sitt briljanta väggspel i slutet av första halvlek, så hade utgången defenitivt varit annorlunda. Nu fick tyskarna med sig en poäng i halvtid, med andan i halsen.

Turkarnas förbundskapten Fatih Terim kan vara det mest intensiva väsen som äntrat en fotbollsplan. Han lever in i varenda detalj av matchen och gråter glädjetårar när turkarna som vanligt kvitterar i slutet av matcherna.

Jag vill påstå att inget lag någonsin, genom tiderna, visat upp samma hjärta, moral och lagspel som Turkiet. Jag blev tårögd i första halvlek när Ümüt Boral piskade in 1-0 efter den där känsliga ribbträffen. Lehmann i målet var alldeles vimmelkantig och hade inte kunnat rädda en ärtbössa i det tillståndet. Väggspelet med bröstkorgen som föregick inlägget var ett matematiskt nummer ur den högre skolan algebra.

När sedan strömavbrottet kommer och vi till sist får en kameravinkel från ett hörn av läktaren, tar jag på mig örnblicken och ser turkarna spela ut hela sitt register. Som när gud hör bön är det just i det närmaste hörnet som ytterbacken Sabri trollar bort Friedrich och vinklar in den till "killern" Semih Sentürk(som tycks spela helt utan nerver. Killen ser ut som den minst talföre som har halvsvårt att få tjejer och jobbar i disken på den lokala pizzerian, men göra mål, det kan han) som bara vinklar in bollen med typ vänsteryttersidan. Jag reser mig upp på harrys i Borgholm och skriker: -Så jävla snyggt, det är så jävla snygg!

Och alla tyska supportrar sneglar på mig och blickar tysta ner i sina stora dyra ölglas. När de sen får jubla för att den siste oskulden Lahm får ett Duracell-anfall och på egen hand dödar matchen genom att göra 5 omöjliga grejer i samma anfall blir jag knäpptyst och lider med Fatih Terim, Hamit Altintop, Hakan Balta och alla de andra bolltrollande turkarna.

Jag har aldrig fyllts av så mycket kärlek till ett fotbollslag som till Turkiet igår. Och då följde jag varenda andetag av det svenska fotbollslandslaget i VM-94. Det är stora ord, men jag tror det handlar om att vi egentligen aldrig slagit underifrån. Vi har aldrig varit mobbade hatade eller bespottade. Vi har aldrig haft 9-1 i skott på mål mot tyskland i en semifinals första halvlek(En gång för två år sedan blev vi däremot utspelade i en åttondelsfinal mot ett nästan identiskt Tyskland). Vi har aldrig varit Turkiet.

Lika som bär!

Glöggen?


En utter?

Kort rapport fran Salzburg

Vi har festat och firat ganska lugnt igar kvall efter segern. Efter att ha taggat för matchen i flera dagar, veckor, ja manader sa var det ratt skönt att det antligen var över. Och att det gick bra. Vi skrek tjoade och tjack-Timmy-tjimmade vid malen men annars tog vi det rätt lugnt sen. Tog nagra kräuter bitter, Slots och en seger-fanfar pa leksakstrumpeten. Sen var jag i och för sig vaken rätt länge och promenerade lite i Salzburg till solnegangen. Det är en liten stad. Men gemytlig. Oerhört vacker. Bergen ser ut som kulisser i bakgrunden och man känner att man inte skulle bli förvanad om nan fällde ner de höga bergen med slotten och visade industriomraden liknande de i Sassnitz, Östtyskland, där vi hamnade efter färgan fran Trelleborg.

Fredagen och lördagen i Prag var totalt overklig. Hasse Glögg förstörde ett bröllop pa nan minut när han spelade högsta volym med boomblastern mitt pa torget när brudparet tagade in i kyrkan. Brudgummen sag sa där lycklig ut.... Det är bara ett exempel. Festerna i Prag pagar till soluppgangen. Helt sjukt. Det bästa var nog ända den softa stunden när vi satt i en park i Prag och drack öl och lyssnade pa Kent tillsammans med nagra scweiziska och tyska vänner.

En annan cool grej i Prag var bara det faktum inför premiärmatchen att vi smällde upp svenska stolarna och hela kittet tva timmar innan och ägde torget totalt, med boom blaster, bärs och en Sverigefärgad fotboll.

Detta fotbollsars största stund för mig som spelare personligen inträffade när vi spelade four a Side i Mirabellgarten i mandags och jag avgjorde den timmeslanga matchen mot Ryssarna när jag placerade in 10-8 med min vänster. Vi spelade rikigt seriöst med tre avbytare i varje lag och min polare Fredrik var glödhet med sina tre mal. Han skulle lätt platsa i Karle, trots sin usla kondis.

Lite tidgare lirade vi med tva femtonariga österriksika tjejer varav den en är innermittfältare i Österrikes u-16 landslag. Hon knäckte oss totalt. Jag vill aldrig mer höra att tjejer är daliga pa fotboll. En mot en tog hon oss sa hart trots att hon var sa liten. Hon gled bara undan.

Nu är jag vid Mozartplatz vid fanzonen och surfar lite pa ett cafe. Ska sända en telefonare för radiosporten Östergötland eventuellt i eftermiddag.

Var det nagon som hörde glöggen pa radio förresten? Tror han var med, kanske jag ocksa, vid klockan 17 i mandags, eller var det tisdags? Allt flyter samman här. Dagarna är langa, vackra och fullkomligt annorlunda. Och jag gillar inte riktigt Sveriges fans, de är fulla och odragliga oftast, även om det var rätt mäktigt att se 10 000 svenskar spatsera längs floden till stadion igar.

Måste lite snabbt citera Rimforsa IF:s Mikael Philipssons blogg högra krysset:

"Spelade igår en skitmatch emot bonka-bonka-div. 5 gänget Karle IF. Tror inte de hade mer än tre pass inom laget någon gång och bara lyfte långt. Ett riktigt skitlag. På grund av deras tjongande tvingades jag till massage hos Slaktarna Ramstedt för min nackspärr. Fredriksbergs IP var sämre än både Turabdins och Hägerstads (miltals sämre än våran) stenhårda lerplaner. Ett smart drag utav Karle var dock att de hade köpt in specialanpassade “bollar” för deras grisfotboll ifrån Rusta (50 st för 300:- ) som lämpade sig för allt annat än att spela fotboll med. Jag hoppas innerligt att de tjongar sig ur denna serie……."

Vi har ju inte samma ekonomiska förutsättningar som bondlagen från Kinda. Mjölk och kött ger pengar, vi i stan får jobba för dem själva och vänta på att regnet vattnar våra planer.

Kryss på Fyrans största plan

IFK Motala - Karle IF 3-3

målskyttar: Erik Skellefte, Doktorn, Bamse

Efter ett par U-svängar med Dodgen anlände jag och Kisa-Micke till Kamraternas IP. IFK Motalas gigantiska hemmaplan i Motalastadsdelen Brinken. Precis när jag anlänt genom grindarna och upptäckt att 20 minuter gått av andra halvlek rasslar bollen in i mål. Ett glädjerus viner genom kroppen när jag inte hör något publikens bifall och inser att det är mitt älskade bortalag Karle som tagit ledningen.

Jag frågar en Donna i publiken vad det står och hon svarar 2-2 med en somrig sopranstämma. Karle är vid det här laget inne i en rätt bra fas i matchen. Man kontrollerar IFK:s välfriserade bolltrillande och har koll på lille snabbe Gagan som är lite av en profil i hemmalaget. Karle sätter fart med några fina kombinationer och snabba omställningar. Jag hann dock lägga märke till lite instabilitet i uppspelsfasen, både Robban och backlinjen satte varandra i rätt prekära situationer emellanåt. Till synes onödigt på den jämnklippta och stora planen. Så händer det som inte får ske. En Motalaspelare får promenera lite hur som helst utanför straffområdet och lirkar sig med lite tur förbi två Karlespelare och sätter 3-2. Vilken kalldusch. Min klasskamrat Kisafanatikern Micke är oberörd. Men han skiner upp när han får veta att hans gulklädda kompanjoner har 3-0 borta mot Turabdin(det skulle senare visa sig att Boren slagit Ljungsbro och att Hjulsbro något otippat piskat Zeros med 4-1 vilket lett till att bönderna från södra Kinda gått upp i serieledning. Väldigt otippat efter att ha sett Karle bortaslå Kisa med 2-0).

Efter detta underläges-läge gör Karle ett par byten. Nickstarke och tunge smålänningen Ryda kliver in som en andracenter och lite senare kommer flyfotade Jonas Nordh in på högerkanten. En 3-3-4-uppställning stundar. Utan att på allvar etablera tryck äter sig Karle in i matchen och skapar några lägen. Bollen letar sig till sist till valpige men förortstekniske Hamse "Bamse" Mohsen som skickar in kvitteringen med fem minuter kvar. Karle fortsätter att satsa framåt men snubblar bort alla inläggslägen(tröttheten märks efter 90 minuter på planen som förmodligen är lika stor som mattan på Nou Camp, med sina typ 125 gånger 70 meter). Jag antar att vi får vara nöjda med en trots allt viktig poäng i bottenstriden.

Efter matchen tågar en inte lika nöjd P-J Edström fram till bloggens reporter. Mittfältsdynamon har återigen stått för en stabil insats men vill hellre framhålla Doktorn som matchens lirare. Jag får väl lita på honom, jag missade ju ändå 65 minuter av matchen. P-J vidstår att Motala är ett skickligt lag men att han kände segern inom räckhåll på något vis.
- Jag kanske kunde gjort det bättre, men han har lite tur och det blir lite flipper, kommenterar han säsongens första misstag, när han blir avdribblad på 2-3-målet.

Peejay kan i alla fall glädja sig åt att han i helgen kammade hem sin första Karle-seger i gurka. Taktikern har varit nära förut men tenderat att överarbeta sitt spel men nu lossnade det alltså. Det skall sägas att segern kom på hemmabord.

Not the perfect match made in heaven... but maybe on earth

Packes citat funkar i alla lägen. Så jävla fina killar.



Det finns många anledningar att krama(ur) gosedjur.



Åtta timmars festande, sexton timmars raggande, 6 timmars inventering, 4 timmar bad, 8 timmars festande, och sedan sitter Brolin där, efter en nattkorv (kladdig chorizo mellan två skogaholmsbröd) i Smålands lägenhet och mår som en prins.

Bloggen får skäll för dålig uppdatering; Med all rätt

Anledningen till detta är att redaktionen haft en längre tid av datatrassel. Inom kort reser hela redaktionen till Österrike men hoppas kunna bjuda på sporadiska inlägg med rapporter från EM-festen...

Lite resultat

Mjölby Södra (h) 2-0

Mål: Doktorn, Peppe

Boren (b) 1-3

Mål: Peppe

Rimforsa (h) 1-1

Mål: Jocke

Ordningen är underkänd

Plötsligt vinner PJ en omgång gurka(På rent flyt förstås) och stämningen i soffan på Djurgårdsgatan blir sådär. Både jag och Robban går ut på en åtta och det blir ingen heads up-final. Vi får hoppas att Sverige-Ukraina slutar i dur istället. Bad, samkväm och Harrys igår gav en klart godkänd lördag för övrigt. Så jävla dåligt inlägg. Alldeles för personligt.

Bloggen presenterar: Årets Mode

Del 1: Tränings-shorts.


Sportbyxorna är i regel ganska högt skurna med långa, smala ben. Midjeresåren sitter med fördel över navelhöjd. Notera töjbarheten.



Komfort går i första hand. Det är viktigt att man kan sträcka ut. Årets shorts passar alla löpstilar och kroppar.

Modell: Jonas "Doktorn" Lauritsen

Okej, vem är det?

1. En onykter 26-åring

x. Den där uppfinnaren i Simpsons

2. Jim Käry

Nya poäng mot topplaget Ljungsbro

Ljungsbro - Karle 0-0

Det är kul att lira i fyran. Man blir smått lycklig och lätt tårögd när man läser att Karle lirat mållöst på Godisvallen. I den här bortamatchen är jag personligen rätt nöjd med en poäng. Men pratar jag med en som var med låter det lite annorlunda.

- Det var en konstig match. Inte så mycket spel från något av lagen. Dom kanske var bra offensivt, men vi måste våga mer om vi ska vinna, tycker Karles högerback Daniel Dagerstål.

Nyförvärvet Daniel Dagerstål från Hird och tidigare Smedby har klivit rakt in i startelvan och försöker bidra till att göra Karle till ett spelande lag. Han är nämligen den första mittbacken på ett par säsonger som kan slå en fin cross även i pressat läge. Killen har till råga på allt två(!) bra fötter, vilket är ovanligt i en backlinje söder om Superettan. De tre senaste matcherna har "Dagge" huserat som mittback i två och högerback i en match. I Karle kallas han även "Danne". I matchen mot Ljungsbro flyttade han ut på kanten för att stoppa en enligt ryktet vass vänsterytter från att komma runt.

- Han var väl snabb och så, men jag tyckte vi hade ganska bra koll på honom, säger Daniel Dagerstål.

Hur hittade Karle den här liraren då? Vad är hemligheten, undrar kanske traktens klubbar? Det handlar väl inte om feta kontrakt? Nej, snarare malt, humle, jäst och vatten.

- Det var faktiskt över en öl som jag hittade "Dagge". Han pluggar ihop med en polare till mig som älskar Prince, David Bowie, Sting och Lil'Wayne(Vad det nu har med saken att göra?). Jag förstod direkt att han var en man för Karle. Han gillade billig öl, var student och pratade på en dialekt man förstod. Det är såna killar som behövs i vårt lag bland alla norrlänningar, västgötar, Säffle-bor och Tuna-gnällisar, säger Ytterbacken/Centern "Chevanton" till bloggen.

Frågan lyder: Vad gör Karles lagkapten i klubbis?

Är det 1: Taktiksnack
X: Dragshow
eller 2: Han tappar helt enkelt fokus

Första segern kom i Kisa!

Kisa - Karle 0-2(0-2)
Publik: Ett hundratal gnälliga Kisa-bor, övertända bollkallar utan bollkänsla, Pirre, Packe och en spritluktande polare till Hasse G.

Målen: 0-1 Björn
0-2 Doktorn


Två vackra solomål ledde Karle till den första segern i division 4. Laget vann ganska rättvist och det var två kyliga avslut som gjorde skillnaden.

- Så jävla underbart, helt enkelt. Det här ska firas med en öl i bilen på vägen hem, sa Karles spjutspets Chevanton Kvalmberg efter matchen.

Ett sömnigt Karle vaknade till för sent igen

1 Maj: Karle - Zeros 1-3 (1-2)

Publik: Rätt många faktiskt

Målen: "11" 0-1: En hörna nickas in efter obefintlig aggressivitet framför första stolpen.

"20" 0-2: Zeros samspelta forwards löper igenom på högerkanten, skicklige C Hovlund får en fin passning som han förvaltar med en dålig första touch som singlar upp i luften och killen gör en klockren bicakleta som är otagbar för Robban i målet.

"45" 1-2: Karle får häng när Daniel "Wärna" Wärnelius lobbar in en fin studsande cross för Peppe precis i slutet av första halvlek.

"83" 1-3: En omställning och Zeros tråcklar sig igenom och slår efter lite rabalder in 1-3 i öppen kasse.


Karle får en dålig start på matchen och släpper in en hörna på ett ganska onödigt vis. Inte långt senare kommer 0-2 och en tung uppförsbacke. Sen skapar laget ett par chanser, Fors nickar över i ett bra läge, Björna prickar ribban med ett rappt skott utifrån, Fors dunkar ett långskott i skopan på målisen. Så i den 45:e minuten får man kontakt när Wärna mycket vackert lobbar in reduceringen på en fin långboll från Peppe. Innan paus hinner sedan Robban kalasrädda ett fint läge för Zeros.

I andra skapar Karle några halvfina chanser till. Erik slår ett hårt, lågt inlägg som tyvärr ingen får träff på, Wärna gör en Pelé-nick med ovandelen av axeln som går över.

Matchens behållning är när Ekberg gör ett defensivt hattrick: Träffar bollen i en glidtackling, reser sig och får kontroll över bollen, medan motståndaren ligger kvar och har ont. Inget ojuste, bara muskler av stål.

Citat från matchen:

"Cronis, det var sista gången du vände arslet till! -Kim

"Domarn(Fors visar tummen upp mot dagens domare och bjuder på lite lågmält mysprat), det är bra domarn"

"Matte, bränn det sista du har i benen(vänder sig till publiken)... magen..." -Kim

"Det går ju inte att göra mål" - Fors visar frustration när Björn prickat ribban

Lika som bär

André Fors?



Tobbe Pops?