Med skorna på hyllan och gråten i halsen...

En måndageftermiddag innebär inte längre pasta, powernap och snålskjuts till Karlberg. I stællet brukar jag sitta på min balkong i Norge och se ut mot bergen i horisonten med en burk Tingsryd 2,8 i handen. Insmugglad från mitt kära hemland, då kvoten av folkøl är max en platta i detta gudsførgätna alkoholmissførstående land. Min väninna fick førutom vår beställda folkøl även sin potatis beslagtagen vid gränsen. Poteter är førmodligen en partydrog här borta. Jag kommer på mig sjælv med att sakna Kvaldéns bleka hud, Doktorns lila byxor och Mattes håriga mage. Før att inte tala om Huvets valkar, Kims italienska steg och Starres smygande spelstil. Homoerotik. Norda, den flygande vesslan på kanten, Packe, sargernas mästare(hans spelstil påminner om Djurgårdens hockeylag i mitten av nittiotalet, med Marre Czerkawski i truppen, om jag inte minns fel. In i rundeln bara, in i rundeln!). Och nu är ju PJ tillbaka. Man behøver ju som bekant en førlorare i laget før att vinna. Ingen gryta utan hack-kyckling.

Karle IF -Vilket gäng. Dessa lagfester, dessa segerrusiga sånginsatser, den ødesmättade gnälliga tystnaden efer en førlust -ja till och med den kan man sakna. Men hær står jag, på ett dammigt lager, och håvar in norska pengar, blir kutryggig och lønnfet, och drømmer om Eklandskapet, Haningeleden, och værldens finaste fotbollsarena. Karlbergs IP.

Fantasilöst, oinspirerat, sömnigt

Karle - Mantorp 0-0

Mantorp måste vara seriens mest defensivt skolade lag. Deras raka 4-4-2 hade ett vansinnigt lågt mittfält och gav inte bort många man-man-situationer utan understöd. Karle kom ingenstans. Trots en man mer redan mitt i första halvlek hände det egentligen nästan ingenting på hela matchen. Vi slog bort kortpassningar, försökte tunnla oss fram, förlorade närkamper och var allmänt loja. Doktorn prickade stolpen i ett läge och Forsen hade någon nick, men jag tycker i ärlighetens namn att oavgjort var orättvist. Vi borde förlorat. Mantorp gjorde 1-0 i en situation som ingen utom domaren uppfattade som offside. Spelar vi så dåligt som vi gjorde förtjänar vi aldrig att vinna. Det var för mycket one man show och för lite hjärta. Det är jag mer besviken över än de förlorade poängen. Det snackades om att vara mer positiv i paus, men det fanns inte så mycket positivt att säga. Jag saknade Kent Bornehav och en rejäl utskällning. Men vi kanske inte anser oss vara bättre än så.

Rent poängmässigt ligger vi ändå bra till i mitten av serien, jag är inte alls missnöjd med 4-1-3 i VOF.

Citaten:
- Du som dricker mycket light får bestämma vilken jag ska ha, cola light eller apelsin light?
-Men då ska du ha apelsin light.
- Bra, tack! Men du dricker ju colan?
- Ja, just därför.
- Äsch, jag spetsar med lite kosken så blir det mer kräm i't.

Förlust i en typisk kryssmatch på en dålig plan i ett fint väder

Hjulsbro-Karle 2-1(0-0)
Mål: 1-1 Peppe(Slår en frispark från långt håll som touchas in av en försvarare och ställer Hjulsbros keeper)

Skogsvallen i Hjulsbro måste vara seriens sämsta plan.Den är ojämn, tuvig och har beachvolleyplaner i straffområdena. Hemmalaget vet dock hur man ska spela där. Man ska undvika att transportera bollen genom skyttegravarna i och kring mittcirkeln. Sen gäller det att anfalla rakt mot mål eller möjligen utnyttja kanterna.

Redan från början var det en svajig match där bollarna susade fram och tillbaka, det kontrades vilt och det kunde sluta hur som helst. Hjulsbro får ett par märkliga lägen där bollen träffar virket och lika gärna kunnat gå in. De lätta EM 2008-bollarna är inte skapta för den här typen av planer och det är visserligen säkert skojigt att sitta på läktaren och dricka folköl om man inte är allt för engagerad i lagen som spelar, men på bänken känns det mest obehagligt.

Hjulsbro har några spelare på mitten som kan dribbla en gubbe och slå en chansboll, men i mina ögon är det inget lag med en offensiv, utan snarare rätt så stark backlinje som styrs tydligt och sjunker lågt. Karle gör detsamma, om än inte lika extremt, och det ger långa lag med stora ytor på mitten. Stillastående backlinjer får utmanande rättvända spelare mot sig. Det gäller att dra sin gubbe. Något Macke och Peppe lyckas med ett par gånger, men Wärna och Erik kommer inte riktigt loss och det känns mestadels uddlöst. Vid ett tillfälle resulterar lite galet spel av Karle i att Hjulsbros farligaste forward kommer loss och bli kapad av Daggen. Solklart gult, men ödesdigert ska det senare visa sig. Och onödigt i momentet innan, då det är en slarvig pass som bäddar för detta.

Mitt i andra halvlek blir Daggen utvisad efter att ha fått sitt andra gula kort i en fullständigt harmlös situation där han är först på bollen. Det är inte ens i närheten av frispark. Utan våran mest allrounde försvarsspelare och mittbacksdirigent och en man kort tvingas Karle fortsätta matchen, som med de ryggradslösa domarna och den pinsamma planen känns mer som rysk roulette än fotboll.

Hjulsbro får en frispark på mittplan. Det är en hög lyra mot straffområdet. Jag är först och högst på bollen men Hjulsbros anfallare gör det jag hatar mest. Han hoppar inte ordentligt, utan avvaktar. Det resulterar i att jag hakas upp och inte får ren träff på bollen som går rakt ut till en blåklädd som lyfter in bollen till en fristående tjomme i pannband som plockar ner bollen på bröstet och vispar en en lyra till 1-0.

Vi ger oss inte och kvitterar inom kort. Vår vana trogen blir det mål på en fast situation när Peppe slår en perfekt inläggsfrispark som susar in efter en touch. Vi försöker kontrollera defensiven men skapar en del framåt med Matte och Björn, som ser rätt pigga ut. Sen kommer kallduschen. Situationen påminner dråpligt nog om matchen i EM mot Spanien. De gör 2-1 i matchens självande sista minuter. Doktorn är Fredrik Stoor, som inte når en höjdboll med pannan, bollen är den lätta EM-bollen, Kvalle är Petter Hansson som är bra, men inte tillräcklig mot Hjulsbros 10:a, som är den irriterande kvicktänkte David Villa, och jag är Olof Mellberg, som gör varken från eller till, felplacerad och tungfotad. Resultatet: Villa gör mål och jag och mina polare deppar.

Valparna och galgarna stod emot gubbarnas tyngd

Mantorp C - Karle B 1-2(1-2)
Målen: Hamse 2

B-laget mötte seriens senigaste lag. Mantorp C var ett så köttigt lag att Björn flög som en vante i närkamperna. Men trots att vi spelade undermåligt och inkonsekvent gör Hamse skillnaden när han två gånger lyckas undvika offside och göra mål. Vi ska vara glada över de tre poängen för i slutet av matchen missar Mantorp öppet mål uppskattningsvis fyra gånger. Plus för en fin plan men minus för bollar som gjorde ont att nicka. Kuriosa: Jag blev kallad för han den där långa galgen av motståndarnas tränare och hann inte äta frukost på morgonen.

"Det känns som en riktig fotbollsmatch"

Det gäller att ta ett power-nap när tillfälle ges. Macke somnade mitt i en mening i bilen till Motala. Det kanske var det som gjorde skillnaden sen när Karle fick sista ordet.

Boren - Karle 1-4 (1-1)
Målen: 1-0, 1-1 Peppe(kalasträff med vänstern lågt i vänstra hörnet, 1-2 Anton(Nickar in en hörna efter fin nickskarv av Daggen), 1-3 Peppe(straff), 1-4 Peppe(drar två motståndare och lobbar iskallt in bollen över en utrusande målvakt på mellis)



Vi åkte till Borenshult med allt att vinna. Boren var serieledare och coach valde att sätta låg press och spela samlat för att sedan ta vara på chanserna. Fin inramning med regnbåge över sjön Boren och en välplanerad plan badande i solsken och med små maskrosor i mattan a la Västerstad. Högklassigt! Matchen då? Första 30 är vi lite sömniga i de läckert vita bortadresserna och vi släpper in ett billigt mål på en hörna efter lite schabbel/otur av/för Henke. Bollen lämnar skopan och studsar på ovansidan av ribban innan lille Skutt stöter in den. Sen vaknar vi till när Peppe får en fin träff och kvitterar. Vi har ändå bra koll på dem i första halvlek och ligger rätt. Det saknas bara lite framåt och lite go.

I andra halvlek blir vi bättre och bättre. Matchen står och väger lite tills vi får en hörna. Med direktiven att komma in på offensiva hörnor tar jag vara på min första bolltouch när jag nickar in ledningsmålet. Sen springer jag ut och byter med Packe igen. Nästa hörna blir också farlig och vi ordnar en straff efter hands. Peppe gör inga misstag och Boren har nu två utvisade på kort tid. När Peppe sedan leker in fyran med en kvart kvar är det i stort sett klart.

Vi gör en bra match defensivt och tar vara på våra lägen framåt. Ordnat spel och bra insats av samtliga. Peppe måste givetvis nämnas för sin insats. Han gör två riktigt fina baljor och är stabil på straffen. Nu är vi uppe i toppen och krigar och kan spela ganska avslappnat.

Match igen på måndag borta mot Hjulsbro.

B-laget är i ett vansinnigt stim

Karle B - Boren 2-0
Målen: Andreas "Skalman", Packe

Var inte med på grund av att jag åkt upp till Stockholm för att spela brännboll(defintionen av giltig frånvaro?).

Men formen håller i sig och om Packe håller sig undan ölen lirar han snart forward i A-laget, annars äter jag upp min gamla hatt. Visserligen är "den polska" giftig på högerbacken också men jag vill se honom i "rundeln" när han tunnlar sig igenom som skirat smör och "Kurre Hamrin-balanserar" på kortlinjen. Där är han fantastisk. Packe. Vilken profil.

Revansch, seger, stabilitet och grabbar, vad skönt det är att knoppa in den

Karle-IFK Motala 2-0(1-0)
Målen: 1-0 Doktorn(sorkdödare vackert i bortre, fint framspelad av Peppe), 2-0 Anton(nick efter en klockren hörna av Peppe)

Vi lyckas vinna ganska komfortabelt efter stabilt spel och disciplinerat försvarstänk. IFK Motala försökte trilla boll och hitta Hovlund men skapar i ärlighetens namn inte särskilt mycket och Henke i målet agerar tydligt och säkert och plockar ner mycket i luften. Vi gör 1-0 i mitten av första och 2-0 i mitten av andra. Planen är fortsatt ganska dålig så det blir väl inte så mycket skönspel av oss. Wärna bjuder dock på klass när han Thierry-knorrar en boll i kryssribban efter ett fint väggspel med Macke Granath. Vi spelar som ett lag och backlinjen sköter sitt väldigt väl. Packe är glödhet i andra och visar precis var skåpet ska stå. Vi gör helt enkelt det vi ska och nu har vi tre raka hemma och ligger fyra i tabellen. Det ser lovande ut, men redan på onsdag är det dags igen och då väntar serieledande Boren borta. Tufft.

Okej, jag måste berätta om målet. Vi gör en fin variant och alla löper rätt. Motalas keeper är bortkollrad när jag steppar in och omarkerad får knoppa bollen i nät. Spontanglädjen var sjukligt stor. Tack för kaffet!

Det började ju så bra...

Derby - Karle 6-3(4-3)
Målen: 0-1 Markus Granath(fint framspelad av en framrusande Daggen), 0-2 Peppe(en listig frispark från långt håll som studsar in direkt), 1-2, 1-3 Mattias(gör sitt livs första nickmål efter en läcker framspelning av Markus Granath), 2-3, 3-3, 4-3, 5-3, 6-3.

Första 20 minuterna såg det mesta väldigt bra ut för Karle. Offensiven stämde och Derby tilläts inte skapa några nämnvärda chanser. Visserligen knorrar de in en boll från dålig vinkel som Henke missbedömer? Men sen gör ju Mattias ett av årets mål när han bockar in ett inlägg från Mackes vänsterfot, efter att han lurat upp en Derbyspelare på korv i buskarna. Lille Robin Bornehav(Kentas grabb) springer sen igenom hela Karle med en touch och serverar en Derbyanfallare till 2-3. Sen släpper vi till en fast situation där en av planens minsta får knoppa in 3-3 en bit utifrån. 4-3 kommer av bara farten och det går obehagligt enkelt när Derbys anfallsyttrar får sätta fart.

Andra halvlek är rätt avslagen sen Derby helt förståeligt backar hem och säkrar lite samtidigt som de skapar farliga kontringar. Karle skapar inte mycket och den kvicke 90:an Damir får lattja in två bollar till med både tur och skicklighet.

Hur ska man analysera detta? Dåligt försvarspel? Sega ben? Psykologisgt knäckande att tappa ledningen? Jag vet inte. Lite av varje kanske, och det enkla faktum att Derby faktiskt hade fyra spelare med hyfsad klass och kvickhet i sina bästa år vilket nog gjorde skillnaden till sist. Att inte släppa in mål på fasta situationer och uppe i seglarvinden kan vi väl ändå ta med oss. Först hade vi lite flyt, sen hade de lite flyt, och sen gjorde de fler mål. Bra insatser av: Macke och Daggen. Framför allt i första så klart.

Det är bara att ta nya tag! Match redan på fredag!

En lång resa, en fin plan, en skön seger

Kisa B - Karle B 1-5(0-2)
Målen: 0-2 Anton, 0-2 Självmål, 1-2, 1-3 Rydha, 1-4 Hamse, 1-5 Packe

En riktigt fin plan på Kisa IP inbjöd till att slå läckra passningar och såna där sköna samba-nät i målen är gött när man får in den i maskorna. Vi var snäppet vassare i boxen och Hamse gled igenom som smält smör gång på gång ifrån vänster. Snett inåt bakåt blev ett mantra som gav utdelning. Jag tycker att vi gör det vi ska och trots lite tunnare trupp en sist får vi till det. Många fasta situationer och en hel del fina inspel. Det här lovar om mer, som coach menar.

Karles största seger i fyran någonsin?

Doktorn var överallt och lyckades till och med göra en fint. Dock befann han sig då utanför planen.

Karle IF - Rimforsa IF 6-0 (2-0)

Målen: 1-0 Marcus Granath(på något vis oväntat och rappt men löst skott utifrån, lite PJ-stilen, fast i mål), 2-0 Clas Huvudet(knoppar in en hörna efter en tilltrasslad situation), 3-0 Erik Marklund(sliter sig loss och placerar in bollen), 4-0 Granath(klinisk avslutning med vänstern efter en liten men ack så naggande god solouppvisning, 5-0 Peter Oscarson(stöter in en hörna efter en briljant framspelning av Clas som skarvar in bollen från bortre stolpen), 6-0 Patrik Johansson(Tuggar sig loss och levererar ett avslut i världsklass när han snubblar in bollen i hörnet. Han är inte så svensk som namnet antyder, och spelstilen är närmast adriatisk. Det här är en kille med rötter på kontinenten som kan tugga sig in i motståndarnas försvar)

Jag är lyrisk. Att vinna med 6-0 i fyran är otroligt. Fantastiskt. Njutningsfullt. Äntligen lossnade det rejält och vi kramade ur det där sista, manglade på och öste in bollarna. Så skööönt att skåda.

Om motståndarna:Rimforsa var faktiskt med i matchen hyfsat rakt igenom trots allt. De har några fina lirare i backlinjen faktiskt men hade lite oflyt i början och kom inte rätt in i matchen. Gillar speciellt den tjurige långhårige mittbacken som jag tyckte imponerade trots förlusten. Rimforsa ska inte avfärdas som ett strykgäng. Dock upplevde jag deras målvakt som lite ängslig och otrygg och det tillsammans med ett lite trött mittfält var deras akilleshäl.

Om Karle och matchen: Första halvlek var väl egentligen hyfsat jämn. Karle hade nog snäppet fler chanser och tog framför allt vara på dem. Granath gjorde 1-0 genom att lura Rimforsas keeper i en lite trängd situation med en känslig träff på halvvolley. Det förlösande och ganska tidiga ledningsmålet ger ro i Karles spel och vi gnuggar på med ett enkelt och rakt spel. Doktorn är överallt, Fors och Granath får slå lite chippar och crossar och nojsa lite. Innermittfältet som helhet ser löjligt välbalanserat ut och med supergnuggisen Skellefte och älgande Wärna på kanterna är offensiven fulländad. Gamle men pigge Peppe har en rätt så fri roll som center och trivs med det och försvarslinjen är briljant. Tre defensiva backar(den vämländska vita järven Kvaldén, Daggen med sina fötter och sin blick och Clas med sitt huvud) och en Jake som river fåror i grästuvorna på högerflajen med sitt ångande upp och ner. Finemang.

I andra visar Karle självförtroende och skapar mer för varje minut som går. Skellefte får till sist utrymme och kröker rygg, samlar sig och släpper handbromsen. Sedan får han både med sig bollen och in med den i mål. Norrländskt. Vackert. Sen blir det italienskt. Granath myser med sig bollen med en kliniks första touch, tittar upp, och smeker in fyran med vänstern. Clas flyger över kortlinjen och smeker in den långa hörnsparken från Granath till Peppe som stöter in femman med högern. Jag tänker på Del Piero och det klämtar till i byxorna. Sen blir jag nästan tårögd när mister Karle himself, Packe, den polska terriern, rycker sig loss på djupet och retfullt rullar in sexan med knapp styrfart nån minut före slutet. Propaganda. Karle äger och tar sin andra hemmaseger, går vidare med full pott hemma på Karlberg och jag åker till Coop och köper Tingsryd tvåkommaåtta för att fira.

B-laget trummar på med en femetta

Karle B - Stjärnorp B 5-1(2-1)
Målen: 1-0 Björn, 1-1, 2-1 Matte, 3-1 Packe, 4-1 Anton, 5-1 Hamse

Stabil match kan tyckas men jag anser att Björns 1-0 när han sliter sig loss på sitt typiska vis var oerhört viktigt för att grundlägga segern. Stjärnorp hade helt klart större bollinnehav i första och slog rätt fina långa mackor ut på sina yttrar och forwards. Vi var dock bättre när vi kom fram till målet och hade en stolpträff plus ett par lägen till när vi väl kom upp i anfall. I andra fick vi mer tryck och när Packe gjorde sitt Henry-känsliga 3-1 snyggt framspelad av Hamse kändes det rätt så avgjort. Skönt att få in några baljor! Nu ligger vi i topp!

Att spela med inställning, hot streaks och Werns, in the ring of fire

Jag vet inte om det är all fullkornspasta jag äter, det faktum att jag vägrar gå hem från krogen lottlös när jag är singel, eller om jag tänker med fel hjärnhalva, men jag blir frustrerad ibland när jag slår en felpass. Jag säger kom igen nu gubbar när det är slött, och jag ryggar inte för en närkamp bara för att vissa väljer att glömma ta på sig benskydd när det är träning. Varför är jag så? Och varför kan vissa leva med att slå en felpass och bara ställa om och fortsätta? Vara nöjd med att bomba bollen över? Intressant att man fortfarande förundras över fenomenet fotboll. Hur vissa spelare får hot streaks och cold streaks medan andra bara trummar på och är bra jämnt.

Hot streak just nu: Werns. Igår gjorde han det snyggaste mål jag nånsin sett på en träning och idag kom han till avslut fler gånger än jag gjorde en vanlig lördagkväll på Harrys på den gamla goda tiden.

Karle fortsätter att värva lirare

Mitt i säsongsupptakten gör Karle klart med ett tungt nyförvärv. Karle-legenden Christian "Korka" Johansson skriver på utan att blinka. Den forne Karletränaren som lyckades med bedriften att sin första säsong som tränare lyfta upp Karle i division 4(något som inte hänt på över trettio år!). Vi hoppas storformen infinner sig snart och att Korka blir en centertank att kasta in sista tjugo i B-laget när motståndarna börjar bli mosiga.

Jag kan också skönja ett samarbete mellan Karle och Norge. Vi låter spelare träna hos oss, och vi får välbetalda jobb efter säsongen i utbyte. Så där ja!

Ny poäng för B-laget

Tallboda B - Karle IF B 1-1(0-1)

Äntligen en match att skriva om där jag var på plats. Dåligt tränad tog jag platsen som offensiv innermittfältare(!) framför Norda och Matte och det kändes ju gött. Strålande solsken och runt 18 grader gjorde ju också det susen. Vi började matchen rätt sömnigt och vågade inte ta tag i bollen alls. Jag orsakade en straff av ren lathet på en hörna, även om jag tycker att den var lite billigt dömd. Låste en kille som var på väg upp och nicka och han flög som en vante. Som tur var sköts straffen en meter utanför. En klar förbättring i vårt spel märktes så fort Packe kom in efter typ 20 minuter som forward. Plötsligt fick vi en kille som löpte smart och kunde hålla i bollen nån sekund och hitta en enkel passning. Vi skapade en del och efter en del missade lägen (bland annat missade jag i princip öppet mål) sprang sig Hamse loss på en kontring och petade in 1-0. Förlösande.

Efter paus spelade vi rätt dåligt igen och det blev mycket tjongande. Personligen är min kondition och styrka under all kritik men det största problemet B-laget har är bristen på spelidé. Vi måste jobba på ett grundspel. Som det är nu funkar liret bara när några tar tag i det, lyckas med en dribbling och blir inspirerade. Vi kan sen hålla i det i uppåt 10-15 minuter och sen är vi nere i svackan och tjongar igen. Lille mittbacks-Oskar ska dock ha en eloge för sina intentioner att vara en spelande mittback. Det är vi inte bortskämda med i B. Han och Ryda kompletterar varandra rätt bra. Bäst måste jag säga att Oskar och Packe var i denna match. Robban i målet var ju prickfri också. Kul att vara obesegrade än så länge!

Fast dom har ju ändå betalt har jag hört

Mjölby AI - Karle 4-1

Vet ingenting om matchen förutom att A-laget torskade med 4-1, Norda var petad och Skellefte gjorde mål igen. Men var det inte Mjölby som hade värvat en brasse eller en afrikan eller liknande, som de betalat tusenlappar för. Och har inte de övriga lirarna det ganska bra ställt, med skobidrag, gratis overaller och andra arvoden?

Fast fotboll handlar ju inte om pengar. Det handlar om passion, bastu, folköl och tuffa närkamper. Eller? Mina år i femman och sexan har nog satt för djupa spår i mig. Men. Vi behöver ju inte vara bittra över den här förlusten. Tänk på att en vinst och en förlust ger mer en två kryss. Vi kan bli lite som Hull. Blanda och ge. Det gillar publiken.

Seger i båda premiärmatcherna!

Vackert. Både A-laget och B-laget tog tre poäng den första spelhelgen. Enligt Correns utsände var nye playmakern Granath matchens lirare och med två mål och ett par fina framspelningar verkan han utan tvekan utgjort skillnaden på Karlberg. Själv var jag inte där men Bagarn gav mig det glädjande beskedet när jag satt utanför Ica Maxi i en tätort i Småland. Ni förstår, jag var på semester.

Att A-laget skulle vinna med 5-1 mot Ljungsbro känns rent ut sagt förlösande. Målskyttet har länge varit ett problem och om jag minns rätt hade vi väl knappt gjort fem mål på fem matcher under inledningen av förra årets västra fyra. Laget ser intakt ut på papperet sen förra säsongen och det kan vara nog så nyttigt att få behålla truppen(förutom PJ som väl ska komma tillbaka i höst, röd som en kräfta och ännu plufsigare:)) och sedan bara utöka med något högklassigt namn, och högt på önskelistan måste ju ändå Marcus Granath hållas. Han utsågs väl till seriens bästa spelare av spelarna själva inför förra säsongen? Stort att Kim lockat över honom till rött å blått. Ska bli riktigt skoj att följa Karle under våren.

Trots det blir jag nästan lika glad att höra om B-lagets stabila 3-0 mot Grebo. Jag vet hur svårt det kan vara att lira B-lag och få de skeva trådarna att dra åt samma håll. Gött då att Robban hittat löpstyrkan och den där Skalman verkar vara en skön slitvarg. Keep it up!

Karle - Ljungsbro 5-1 (0-1)
Målen: 1-1 Marcus Granath, 2-1 Daniel Wärnelius, 3-1 Marcus Granath(straff), 4-1 Erik Marklund, 5-1 Jonas Lauridsen

Karle B - Grebo 3-0
Målen: Erik "Skellefte" Marklund, Patrik "Packe" Johansson, Robert "Robban" Gustafsson

Ränderna går aldrig ur

Efter en kort utflykt till "välgörande ändamål-projektet" Linköping United är jag tillbaka i Karle igen. Efter sporadisk träning i ett ungt och orutinerat lag slutade jag träna helt på grund av både usla träningstider och tränarbyte. I fem veckor höll jag uppe helt med fotbollen. Sen blev längtan efter framför allt polarna i Karle men även eklandskapet och självaste Karlberg blev för stark. Men på vägen har jag lärt mig en del, och jag ångrar inte att jag lämnade Karle trots allt. Som läget var då behövde jag luftombyte. Jag kände mig inte behövd i klubben och när vintern kom tyckte jag att det kändes lamt att fortsätta.

Karle är en fin klubb. Mitt intryck när jag kom tillbaka är dessutom att ekonomin är i skaplig balans igen och att det tillkommit en del friskt blod som fräschat upp stämningen lite. Förra året var i mina ögon alldeles för seriöst på ett helt onödigt sätt. Många spelare var ovana vid förluster och deppade helt obefogat efter matcherna. Stämningen blev därefter och en gnutta entusiasm saknades i omklädningsrummen. Det är viktigt att komma ihåg att fotboll är ett lagspel och det duger inte att jobba för sig själv och tycka att de andra inte sköter sig. Ett problem som säkert alla fotbollspelare haft. Positivitet är en nyckel till framgång som kan göra att ett sämre lag slår ett bättre. Att på papperet vara bra, eller att känna att "vi borde slagit dom" är klena ursäkter. Väl på planen gäller det att skapa ett nu som är bättre än motståndarnas nu. Genom att peppa varandra och vända negativt till positivt eller positivt till mer positivt är egentligen ganska enkelt. Det hela är psykologi. Peppa dig själv och peppa andra. Både med ord och handling. Nu har jag fört den här diskussionen till en nivå så djup att de flesta förmodligen är helt snurriga, men det enda jag menar är egentligen: Jobba för varandra. På allvar. Bli inte arg på någon som passar fel, peppa. Bli inte arg på dig själv för att du dribblar bort dig, ta tillbaka bolluslingen och leverera. Bara gör't.

Såja, se till att bjuda hemmapubliken på lite godis nu och uppträd som gentlemen mot domare, motståndare och arrangörer. Kör bara! Rööööööött och blått är Karles färg och färgen sitter säkert kvar!