Den eviga frågan: Vem ska spela forwards?

Jag hade en härlig tränare för några år sedan i Söderköping. Han brukade ställa sig själv frågan om vem som ska spela forwards. En gång minns jag bestämt att han sa just pluralformen forwards använt i singular till mig och kastade in mig på topp. Jag var ung, rask och forwards. Och jag gjorde mål när jag fick chansen. Lite som igår på träningen. Jag är inte snabb eller särskilt teknisk. Jag tror bara att det handlar om att vilja få in bollen i mål. Och skjuta skjuta skjuta. Det är det vi i Karle måste göra i morgon borta mot Gammalkil eftersom jag inte kan vara med...

Skämt åsido så är jag ingen anfallare utan ämnar över den uppgiften till de med större rutin. Personligen hoppas jag att "Doktorn" kliver upp på topp, möjligen tillsammans med Björn eller Sebban. Vi behöver troligtvis plocka ner Peppe som offensiv innermitt för att få igång det offensiva passningsspelet. Eller också försöker vi med samma lag som de senaste matcherna, dvs. att Peppe och Björn får förtroendet längst fram på nytt.

Backlinjen tycker jag ändå ser ganska stabil ut bakåt, det är tillfälligheter och bristen på eget spel som ledde till den senaste förlusten mot Vadstena. Med andra ord borde inte en vänsterback vara speciellt saknad.

Jag tänker nämna några nycklar till framgång av pur fredagsinspiration och ett visst mått av nervositet:
Uppspelsfasen
Innermittfältet
Inställningen
Uppladdningen
tändningen
den så kallade sista tredjedelen
viljan
avsluten

När jag sen runt 22.00 i morgon surfar in på www.svenskfotboll.se/ostergotland lördag så hoppasjag verkligen att de tre poängen är våra.

Årets viktigaste träning

Jag hävdar att kvällens träning är den viktigaste hittils i år. Vi har förlorat Vadstenamatchen som var en enkelbiljett till femmans finrum, till delade pinnar med Mjölby Södra i toppen. Det är nu vi ska visa att vi är revanschsugna. Att vi skakat av oss helgens ångest och är på tårna igen.

Klä på er ordentligt för det är kallt.

Det känns som jag hade en tjej och hon just gjorde slut men det är värre än så

Karle IF - Vadstena 2-3(1-1)

Hon säger att det är över. Att det var en fin tid, men att hon inte har några känslor för mig. Att vi "kan väl vara kompisar". Så känns det. Och lite som att "vi kan väl ta en säsong till i femman för det känns inte rätt". Det är inte dig det är fel på det är mig. Och jag är ödet. Fuck it. Det känns inte som att vi ska vara i femman men vi förtjänar inte bättre just nu. Vad hände med Karle? Vad hände med min tjej? Vad hände med allt som inte är? Ska vi "bara" vara trevliga vänner som ses då och då och umgås men aldrig kommer till skott?

Matchen börjar bra. Karle har kontroll. Får till och med ett billigt mål på ett lite turligt sätt. Björn drar på ett skott utan att tveka och bollen studsar in med lite flyt och någon slags märklig touch på en försvarare. Sen slappnar vi av. Vi orkar inte riktigt. Uppspelen blir enformiga. Försvaret darrar lite. Bollen studsar inte vår väg och Vadstena kvitterar efter lite otur då en av våra mittbackar fastnar på den kladdiga diadora-bollen. Precis innan paus till råga på allt.

Halvtid och geisten är borta. Huvuden hänger och orken är försvunnen. Vi försöker trampa igång självförtroendet men det är stukat. Det försvann i kastvindarna och de förlorade uppspelen. Lite symptomatiskt tar Vadstena ledningen genom att rinna igenom på någon osannolik studs som gör att Robban i målet hamnar på mellis och blir chanslös på en lobb. Nedförsbacke. Vi sjunker och sjunker ännu mer när en oturlig touch på en försvarare gör att ett ofarligt skott letar sig in i maskorna. 1-3 och det känns ärligt talat lite kört efter som spelet knytit sig. Tröttheten blir påtaglig och minuterna tickar åt fel håll. I slutminuterna får vi en straff med oss vid en tilltrasslad situation. Peppe placerar in bollen säkert. Men det leder ingenvart för domaren blåser av några minuter senare och nederlaget är ett faktum. Vadstena vinner välförtjänt och vi lyckas inte mobilisera de krafter vi egentligen besitter. Sånt är livet ibland. Och man får leva med det. Jag måste ändå nämna en anledning som är viktigare än alla andra: Vi MÅSTE träna hårdare. Vi måste närvara på träningarna. De lägger grunden till vårt spel. Kondition, bollkänsla och förmågan att vara samspelt med di andra byggs upp på träningar.

Vi försmäktar inte. Vi är Karle och vi ger inte upp. Det ska kännas, brukar jag säga, och just nu känns det mer än någonsin. Vi måste hämta kraft ifrån det och komma tillbaka. Vi är starka och vi ger oss inte. Vi måste förlika oss med tillvarons nödvändiga ofullkomlighet. Det är som vanligt. Peace.

Fritt fram att kommentera!

Webmaster har tillfälligt släppt en lucka i säkerheten och det är fritt fram för envar att skriva kommentarer. Gör gärna det! För övrigt väntar ännu en viktig match i morgon. Vadstena hemma lär bli en tuff historia, tror de har fyra raka segrar.

En måstematch som gav tre poäng i en omgång som gick de rödblåas väg så till den milda grad

Stjärnorp - Karle 0-3(0-1)

Träna avslut?
Jag vet inte. Det är typiskt Karlespelare att missa lägen när man får för mycket tid på sig. Det känns som om det som krävs är en mera bestämd bollbehandling, i alla fall om man skulle överlista Stjärnorps mycket duktige målvakt. Han räddade ett tiotal öppna frilägen. Dessa skapar Karle dessutom utan att spela särskilt bra.

Redan efter ca 10 minuter får Stjärnorp en man utvisad efter en feltajmad tackling på kvickfotade Sebastian Regnér. Där mals matchbilden och Karles spel ner till en såsig historia med dålig fantasi och ytterst bristfällig rörelse utan boll. Man gjorde några ryck då och då. I mitten av halvleken pangar så nyförvärvet Jonas Lauritzen(han heter väl så) in oerhört viktiga 1-0. Sen händer inte så mycket mer i första förutom att Karle bränner lite chanser som oftast dyker upp ur tomma intet.

Andra halvlek blir något bättre från Karles sida. Innermittfältaren Johan Svensson äger defensiven och stoppar de starka Stjärnorps-pansarvagnarna på mitten på ett mycket bra sätt, om och om igen. Planens gigant defensivt. Offensivt blir hjältarna Sebastian Regnér och Jonas L. 2-0 kommer påpassligt från Jonas fötter i öppen kasse sen Sebban prickat stolpen. 3-0 gör Sebban elegant på halvvolley efter en nertagning på bröstet. Karle vinner en match som inte är välspelad men ganska stabil bakåt.

Sen gick ju resultaten i övrigt Karles väg. Södra - Kristberg 2-2, Vikingstad förlorade, Skeninge förlorade m.m

Vinst mot Skänninge trots darr

Karle-Skänninge 3-2

Var inte där men vill ändå skriva in det här resultatet. Enligt rapporter var Karle rätt stabilt fram till 3-1, då man vänte ett 0-1-underläge. När sen Skänninge gjorde 3-2 i slutet ska det ha blivit rejält stressigt i försvaret och mycket rens. Tacksam för de tre poängen ändå. Starkt!

Söderläge hela dagen

Matchen mot Skänninge närmar sig. Det ser sådär ut inför matchen. Många spelare borta, men lagets viktigaste offensiva kraft Peppe ser ut att vara med. Serievinsten känns borta, nu kämpar Karle för en andraplats. Mjölby Södra är så pass överlägsna och jämna att ingen rår på dem längre. Ens en andraplats känns tuff att nå. Vinst på lördag är ett måste, men båda ytterbackarna från Södra-matchen är borta och många studenter har fortfarande inte kommit hem.

Om hur Karle förlorar matchen men vinner mitt hjärta

Mjölby Södra - Karle 5-2(2-0)

De unga killarna i Mjölby södra har drillats i ungefär två års tid av den förre LFC-tränaren(Damallsvenskan) Micke Bornehav som är headcoach. De har även en tränare som bara jobbar med anfallet och en ytterligare som jobbar med försvaret. Plus en målvaktstränare. Och tre materialare. Då snackar vi bara A-laget. Karle har Kristian Johansson och Bosse Oscarsson. Ibland hjälper sköne profilen Micke Cakar till också. Karlespelarna hjälper till vid konserter, håller i fredagsfotboll med ungdomarna i Ryd och jobbar aktivt med sponsorerna själva. Mjölby S däremot har en ekonomi som är värdig ett division två lag. Förutsättningarna är därmed olika. De unga killarna i Mjölby S(stommen är 86:or och 87:or) tränar tre-fyra gånger i veckan och har haft IFK Göteborgs fystränare till hjälp i träningsprogrammet. Karle spelar lite tvåmål två gånger i veckan.

Med allt detta sagt, så vann Mjölby rättvist. De rullade i backlinjen, behöll kylan, och högg som kobror i anfallet när det klämtade. Det var en ynnest att få spela mot ett så organiserat lag. Även om man ibland vred sitt blöta hår för alla farliga chanser ungtupparna skapade. Är de klonade? Alla springer, alla orkar, och ingen verkar säga något, spelet bara finns där, det är som om de gör kombinationer hela tiden, gurkburkar och platsbyten, upprullningar och väggspel.

Målen görs delvis på klockrena anfall men uppblandat med personliga missar. Vid 0-2 är Karles mittbackar lite sena och kommer inte klockrent in i det. I andra halvlek vänder Karle plötsligt sen Björn F klivit upp på topp och bankat in två baljor. Med 4-4-2 blir spelet bättre än första halvleks 4-5-1 men Mjölby vänder på steken och är starka när man sätter 3-2 vid en tilltrasslad situation och sedan 4-2 efter en stark individuell prestation. Karle lirar 3-4-3 sista kvarten och det straffar sig. Mjölby kontrar in femman och det är tack och godnatt.

Mjölby vinner rättvist men Karle har mitt hjärta. Det är ett lag med härliga profiler som har spetskunskaper, inget klonat, drillat lag som Södra, all eloge till dem, men jag gillar Forsens targetegenskaper, Björns urkraft och tvåfotade skicklighet, Svenssons defensiva egenskaper och illermentalitet, Ekbergs ge och ta, Klas 90 kilo power, Jonas "Småland" Karlssons härliga inställning, Sebbans peta och stick, Nordas ryck, Pirres sparka och spring, Matte Mages playmaker-fötter, Jacobs korta och uthålliga steg, Mackans kvicka fötter, Robbans närspel och alla de andra som inte är någon annan lik. Vi kan förlora resten av matcherna men vi är ändå bäst. För mig är ni, grabbar, alltid bäst. Fy fan vad vackert.